Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Tredje delen. Herrens bön - Fjärde bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Luthers större katekes. 4:e hufvudsty eket.
ket att innebära. Ty när du
nämner och beder om dagligt bröd,
så beder du ont allt, som hör till
att hafva och njuta dagligt bröd,
och åter med detsamma afbeder
du allt, hvad som kan förhindra
det. Därföre måste du lämna dina
tankar godt utrymme, så att du
icke stannar med dem i baktråget
eller i bakugnen utan går ut på
vida fältet, som frambringar
dagligt bröd och allehanda spis. Ty
om Gud icke läte säd växa på
jorden, så ock välsignade och ifrån
allehanda fördärf bevarade henne,
så kunde vi aldrig få bröd ur
ugnen, icke heller hade vi något att
sätta fram på bordet.
Korteligen, denna bön innefattar
uti sig allt hvad som hör till detta
timliga lifvets uppehälle, för hvars
skull allena vi behöfva dagligt
bröd. Nu är det icke nog till detta
lifvet, att vår kropp är försedd
med föda, kläder och annan
nödtorft, utan ock att vi, ibland de
människor, med hvilka vi lefva
och umgås, med hvilka vi drifva
handel och vandel och hafva
allehanda slags saker att afgöra, må
föra ett stilla och lugnt lefverne.
Med ett ord, vi bedja här om allt
hvad som angår så väl vårt
husliga lif och vårt förhållande till
grannar som ock det borgerliga
regementet. Ty hvarest dessa
bägge varda förhindrade och oroade,
så att de icke få hafva sin jämna
gång, där afskäres allt
lifsuppe-hälle och där är det ute med vår
näring. Och är det högst af nöden
att flitigt bedja för världsliga
öf-verhetspersoner, genom hvilkas
skydd och hjälp Gud allra mest
uppehåller oss vid dagligt bröd
och ett lugnt lif. Ty om vi än
hade af Gud allehanda godt till
öfverflöd, så kunde vi dock icke
behålla eller med ro och glädje
njuta något däraf, så framt han
icke förlänade oss ett beständigt
och fredligt regemente. Ty där
ofrid, buller och krig föres, där
är ock det dagliga brödet
borttaget eller åtminstone förhindradt.
Därföre vore billigt, att hvar och
en from öfverhetsperson i sin sköld
förde ett bröd i stället för ett lejon
eller krans, eller ock att de på
själfva myntet läte i stället för
bilden slå några figurer af bröd,
för att därmed påminna både sig
och sina undersåtar, att vi genom
deras ämbete måste hafva frid och
beskydd, och att vi dem förutan
hvarken kunna äta eller behålla
vårt bröd. Fördenskull äro de ock
all heder värda och att man
gärna till dem utgifver allt, hvad vi
efter vår plikt böra och kunna
gifva, såsom dem genom hvilka
vi i fred och ro få nyttja allt, hvad
vi hafva, då vi eljest icke skulle
få behålla en penning. Därjämte
är det ock vår skyldighet att bedja
för dem, att Gud genom dem
täckes gifva oss dess större
välsignelse och mera godt.
Alltså vare härmed korteligen
tillkännagifva och visadt, huru
vidt denna bön sträcker sig,
nämligen till alla våra sysslor och
handlingar i detta lifvet. Af dem
kunde man nu göra en lång bön och
med flera ord gå särskildt genom
alla stycken, som höra därtill,
nämligen att vi här bedja, att Gud
ville gifva oss föda och kläder,
hus och hem, hälsosam kropp och
en jannig välsignelse af korn och
kärna; sedan att han ville
befrämja vår hushållning, gifva oss from
hustru, fromma barn, godt och
troget husfolk och dem bevara,
välsigna och lyckosamt göra vårt
arbete, handtverk eller, hvad vi
hafva att uträtta, gifva trogna
grannar, goda vänner och mera sådant;
dessutom att han kejsare,
konungar och alla ständers men i syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
