Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Tredje delen. Herrens bön - Sjette bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
Luthers större katekes. 4:e hufvudsty eket.
Därtill kommer nu djäfvulen,
som ingifver och underblåser allt
sådant; men i synnerhet beflitar
han sig att förbrylla det, som
angår samvetet och andliga saker,
nämligen att vi må slå i vädret
och förakta både Guds ord och
verk, på det han må draga och
slita oss ifrån tron, hoppet och
kärleken och föra oss till vantro,
falsk förtröstan på oss själfva och
hjärtats föi"härdelse eller tvärt om
störta oss i yttersta förtviflan,
Guds hädande och förnekande
samt andra otaliga grufliga laster.
Dessa äro nu de nät och snaror,
ja snarare glödande skott, hvilka
icke kött och blod utan djäfvulen
själf på det giftigaste skjuter i
människans hjärta.
Detta är ju stora och svåra
farligheter och icke några ringa
frestelser, hvilka hvar och en kristen
måste utstå, och äro de svåra nog,
om man hade att lida allenast en
af dem. Häraf böra vi nu drifvas
alla stunder att bedja och anropa
Gud, så länge vi äro i detta
eländiga lifvet och på alla sidor blifva
ansatta och efterjagade, att Gud
icke ville låta oss uppgifvas under
kampen och således falla tillbaka
i synd, skam och otro; ty eljest
är oss omöjligt att öfvervinna,
om det ock vore den ringaste
frestelse.
Det heter nu »icke inleda i
frestelse», när Gud gifver oss kraft
och styrka att emotstå, ehuru
frestelsen dock icke upphäfves eller
borttages. Ty frestelser och
retelser kan ingen undvika, så länge
man lefver i köttet och
kringhvärf-ves af djäfvulens anhang. Ja, vi
må vilja eller icke, så måste vi
lida frestelser, och utan dem
kunna vi icke vara. Men det bedja
vi, att vi icke genom dem må
bringas på fall och förgås.
Därföre är det en helt annan
sak att känna frestelser och att
samtycka till dem. Frestelser
måste vi alla känna, ehuru icke alla
på samma sätt utan somliga flera
och svårare, såsom ungdomen
förnämligast angripes af köttets
frestelser; de, som kommit till
mogen och stadig ålder, frestas
af världen; andra åter, som
umgås med andliga saker, det är de
starka kristna, anfäktas af
djäfvulen. Nu kan väl känslan af sådana
frestelser ingen skada, såvida de
ske emot vår vilja och vi gärna
skulle vilja vara fria från dem;
ty om man icke kände dem, så
kunde de icke kallas frestelser.
Men samtycka till dem sker då,
när man låter dem få rum hos
sig, gifver dem lösa tyglar och
hvarken med makt eller bön står
dem emot.
Därföre är det nödvändigt, att
vi kristna stå rustade och
dagligen vänta oss kamp och strid, på
det ingen må göra sig så
vårdslös och säker, såsom vore
djäfvulen långt ifrån oss, utan flitigt
vaka och akta uppå, huru vi må
undvika och afböja hans snaror
och skott. Ty ehuruväl jag nu är
kysk och ren, tålig, mild och
vänlig och står väpnad med en fast
tro; så kan dock ske, att
djäfvulen i samma stund träffar mitt
hjärta med ett så giftigt och
häftigt skott, att jag näppeligen kan
bestå. Ty han är en sådan fiende,
som aldrig upphör eller tröttnar,
så att, när en anfäktning slutar,
komma ofta tio andra i stället.
Därföre är i denna svåra kamp
intet annat råd och hjälpmedel än
att fly till denna bön och af
hjärtat tala med Gud sålunda: Käre
Fader! Du har befallt mig bedja,
i därföre beder jag dig, låt mig
icke af frestelser öfvervunnen var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
