Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Fjärde delen. Om dopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
Luthers större katekes. 4:e hufvudsty eket.
huru understår du dig vara så
förmäten, att du icke fruktar att
afsöndra ifrån Guds ordning den
kostbaraste klenod, hvarmed Gud
har förbundit och fattat
densamma, och hvilken han icke vill
hafva afsöndrad därifrån? Ty Guds
ord eller befallning, såsom ock
Guds namn, är själfva kärnan i
vattnet, hvilken skatt i alla
afseenden är högre och ädlare än
himmel och jord.
Märk sålunda denna åtskillnad,
att döpelsen är något helt annat
än alla andra vatten, icke för sin
naturliga beskaffenhets skull utan
därföre, att ett härligare ting
förenas med detta vatten. Ty Gud
själf hedrar döpelsen med sitt
namn och stadfäster den med sin
kraft. Därföre bör man kalla och
hålla det icke allenast för ett
naturligt vatten utan jämväl för ett
gudomligt, himmelskt, heligt och
saligt vatten, och med hvad mera
hedersnamn det kan upphöjas, och
detta allenast för Guds ords skull,
som är heligt och himmelskt,
hvilket icke nog värdigt kan prisas
af någon, emedan det har i sig
och innefattar all Guds kraft och
verkan. Däraf har döpelsen sitt
väsende och blifver därföre
bevär-digadt att kallas sakrament,
såsom S:t Augustinus lär: Accedat
verbum ad elementum & fit
sa-cramentum, det är, när Guds ord
kommer till elementet eller det
naturliga tinget, så blifver ett
sakrament däraf, det är ett heligt och
gudomligt ting och tecken.
Fördenskull lära och framställa
vi alltid, att sakramenterna och
alla utvärtes ting, som af Gud
äro skickade och instiftade, skola
icke anses efter deras utvärtes
skapnad och väsende, såsom man
ser skalet af nöten, utan såsom
Guds ord däri är inneslutet. På
samma sätt tala vi om föräldrars
stånd och öfverhetspersoner, ty
om vi vilja betrakta dem, så vida
som de hafva näsor, ögon, öron,
hud, hår, kött och ben, så äro de
lika turkar och hedningar, och
någon kunde säga: hvarföre skulle
jag mera hedra och vörda dessa
än andra? men emedan Guds
befallning kommer härtill: du skall
hedra fader och moder; så ser
jag, att de äro personer, som af
Gud äro prydda med majestät,
ära och vördnad. Det budet,
säger jag, är den gyllene kedja, som
de bära på sin hals eller, rättare
sagdt, en krona på hufvudet, som
gifver tillkänna, huru och
hvarföre dessa personer, hvilka dock
bestå af kött och blod, skola
vördas och hedras framför andra.
Likaledes, ja, ock mycket mera
bör man gifva dopet heder för
Guds ords skull, helst Gud både
med ord och gärning hedrat
detsamma såsom ock med underverk
af himmelen bekräftat det. Ty
månne du menar, att det var ett
skämt, när Kristus lät sig själf
döpas af Johannes, då himmelen
tillika öppnades och den Helige
Ande i synlig måtto nedsteg af
himmelen som en dufva, så att allt,
hvad där var, klarligen utvisade
gudomligt majestät och härlighet.
Därföre upprepar jag detsamma
ånyo och förmanar, att man
ingalunda må skilja ifrån hvarandra
dessa två ting, ordet och vattnet.
Ty när Guds ord blifver
afsöndradt därifrån, är det icke annat
vatten än sådant, som kokerskan
brukar i köket, och må väl heta
ett badaredop. Men med ordet,
såsom Kristus det inrättat, är det
ett sakrament och kallas Kristi
dop. Och detta vare den första
delen om detta sakraments
väsende och värdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
