Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Fjärde delen. Om dopet - Om barndopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större katekes. 4:e hufvudstycket.
385
hvarvid man icke ser på kött och
blod utan på Guds bud, hvaruti
de äro inneslutna, och för hvilkets
skull kött och blod varda kallade
läder och moder. Alltså ock, om
vi icke hade något mera än dessa
orden: Gån ut och dopen m. m.,
så skulle vi likväl anamma och
efterkomma dem såsom en Guds
ordning. Nu linnes här icke
allenast bud och befallning att så
göra utan ock löfte Därföre är
dopets instiftelse mycket förmer
och högre än annat, som af Gud
är befalldt och förordnadt.
Korteligen, dopet är så rikt af nåd och
tröst, att himmel och jord icke
kunna begripa dess höghet. Men
här vill konst till att tro detta
vara sant; ty på själfva skatten
kan alls intet fela, utan därpå
ligger all makt, att man omfattar
och sedan fast behåller den.
Därföre har hvarje kristen hela
sin lifstid igenom nog att lära rätt
förstå dopet och föra dess lära
till ett kristligt bruk och öfning.
Ty han har nog att göra, att han
läst och stadigt må tro allt det,
som i dopet lofvas och tillbjudes,
nämligen seger öfver döden och
djäfvulen, syndernas förlåtelse,
Guds nåd och vänskap, Kristus
med alla sina välgärningar och
den Helige Ande med alla sina
gåfvor. Korteligen, allt detta, som
döpelsen tor med sig, öfvergår
allt mänskligt förstånd, så att, om
en svag människa skulle betänka
det, måtte hon väl komma i
tvifvelsmål, om detta kunde i
sanning vara så. Ty tänk själf efter,
om någonstädes i världen funnes
en så skicklig läkare, att han
kunde uträtta, att människorna
icke skulle dö, eller om de doge,
att de dock sedan ständigt kunde
lefva, huru skulle icke de största
med de minsta som en ström löpa
Luth. Kyrkan* Btkännelsttlrifur.
till honom med många håfvor, så
att man för de rikas hop icke
skulle kunna komma fram! Nu
tillbjudes här i dopet af nåd och för
intet åt små som stora, det är åt
alla, och, så till sägandes, bäres
dem inför dör ren en sådan skatt
och läkedom, som uppslukar döden
och uppehåller människorna vid lit.
Sålunda skola vi betrakta dopet
och göra oss detsamma
fruktbringande, så att vi må trösta och
styrka oss därmed, så ofta
synderna och samvetet besvära oss,
och säga vid oss själfva: Jag är
likväl döpt och efter jag är döpt,
så är det visst, att dessa löften
äro mig gifna, att jag skall salig
varda och både tilfkropp och själ
evinnerligen få lefva. Tv därföre
ske dessa bägge ting i dopet, att
både kroppen begjutes med
vatten, efter han icke kan emottaga
mer än vattnet, och Guds ord
lägges därtill, att själen må
anamma och behålla det. Efter nu både
vattnet och ordet äro ett dop, så
följer ock därutaf, att både kropp
och själ blifva saliga och få
evinnerligen lefva, själen genom ordet,
hvartill hon sätter tro, men
kroppen därföre, att han är förenad
med själen och jämväl emottager
dopet på det sätt, som han kan
emottaga det. Därföre halva vi
hvarken för själen eller kroppen
något dyrbarare ting; ty genom
dopet blifva vi alldeles heliga och
saliga, hvilket man eljest hvarken
med något lefverne eller verk kan
erhålla och bekomma på jorden.
Detta vare nog taladt om
dopets väsende, nytta och bruk, så
mycket nödigt är att veta.
Om barndopet.
Här uppstår nu en fråga, med
hvilken djäfvulen nu för tiden ge-
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
