Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Första delen - Företal - I. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 Konkordieformeln. I. 1. Om arfsynden.
varande tids symbolum, i
synnerhet emot den falska och
afgu-diska dyrkan och vidskepelsen
uti påfvedömet och emot andra
sekter.
Jämte den Augsburgiska
bekännelsen bifoga vi dess Apologi
samt de artiklar, som år 1537
blefvo författade i Schmalkalden,
hvilka ock äro af de förnämsta
teologerna på den tiden med
deras underskrift stadfästade.
Och alldenstund denna
religionsangelägenhet också angår de så
kallade lekmännen och deras eviga
salighet, betyga vi allmänneligen,
att vi jämväl antaga D:r Luthers
mindre och större katekeser, såsom
de uti hans verk äro införda,
emedan vi anse dem såsom en
lekmännens bibel, hvaruti korteligen
sammanfattas allt det, som uti den
h. skrift utförligen behandlas, och
hvilka sakers kännedom är för
en kristen människa nödvändig
till den eviga saligheten.
Efter ofvan anförda skäl bör
hela läran uti religionssaker rätta
sig, och om något befinnes strida
däremot, bör det förkastas och
fördömas, helst som det strider emot
vår endräktiga trosförklaring.
Således behåller man en klar
åtskillnad emllan Guds ord i gamla
och nya testamentet och alla
andra skrifter och erkänner den h.
skrift allena för en domare, regel
och rättesnöre, efter hvilken,
såsom efter en probersten, alla
läror böra pröfvas och dömas, om
de äro goda eller onda, sanna
eller falska.
Men symbola eller bekännelser,
om hvilka vi ofvan talat, hafva
icke makt att döma, ty denna
myndighet tillkommer den h. skrift,
utan de bära allenast vittnesbörd
om vår lära och uttyda henne
samt visa, huru den h. skrift uti
de omtvistade artiklarna i alla
tider blifvit förstådd och uttydd af
de lärare i Guds församling, som
då lefvat, såsom ock med hvilka
skäl de emot den h. skrift
stridande lärorna blifvit förkastade och
fördömda.
I. Om arfsynden.
Status controversiæ.
Hufvudfrågan i denna tvist.
Ar arfsynden egentligen utan
all åtskillnad den fördärfvade
människans själfva natur, substans och
väsende eller den förnämsta och
yppersta delen utaf hennes
varelse, nämligen den förnuftiga själen
själf, betraktad uti hennes högsta
grad och hennes högsta krafter?
Eller finnes någon åtskillnad
emellan människans substans,
natur, väsende, kropp och själ
jämväl efter människosläktets fall och
arfsynden, så att ett är själfva
naturen och ett annat själfva
arfsynden, som låder vid den
fördärfvade naturen och äfven
fördärfvar henne?
Affirmativa.
Den rena läran, tron och
bekännelsen i enlighet med förbemälda
rättesnöre och korta förklaring.
Vi tro, lära och bekänna, att en
åtskillnad är emellan själfva
människans natur, icke allenast såsom
hon uti begynnelsen är af Gud
ren och helig samt desslikes
utan synd skapad, utan jämväl
såsom naturen är uti oss efter
I fallet, nämligen en åtskillnad emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
