Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Första delen - VII. Om Herrens nattvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 Konkordieformeln. I. 7.
Om Herrens nattvard.
domare, som icke mindre
närvarande öfvar sin dom uti de
obot-färdiga gästerna, än han
närvarande verkar tröst och lif uti-de
troendes och värdiga gästers
hjärtern.
Vi tro, lära och bekänna, att det
är icke mera än ett slags
ovärdiga gäster: det äro allena de som
icke tro; om dem står skrifvet,
Joh. 3: 18: »Den där icke tror, han
är redan dömd», hvilken dom
blifver genom det heliga sakramentets
ovärdiga bruk mycket svårare och
strängare. 1 Kor. 11: 29.
Vi tro, lara och bekänna, att
ingen af dem, som rätt tro, undfår
Herrens heliga nattvard till doms,
så länge han har och behåller en
lefvande tro, huru svag den än
må vara; ty Herrens nattvard är
i synnerhet instiftad för de
klentrognas men likväl botfärdigas
skull, på det de däraf skulle hafva
en sannskyldig tröst och styrka
för sin svaga tro.
Vi tro, lära och bekänna, att
hela värdigheten hos gästerna vid
denna himmelska måltid består
allenast uti Kristi allra heligaste
lydnad och fullkomligaste förtjänst;
men denna tillägna vi oss genom
en sann tro och varda genom
sakramentet försäkrade om denna
förtjänsts tillägnande samt i våra
hjärtan därom förvissade; och
denna värdighet beror ingalunda af
våra dygder eller af våra in- eller
utvärtes beredelser.
Negativa.
Sakramentariernas motsatta och
fördömliga läras förkastelse.
Vi förkasta och fördöma
enhälligt alla efterföljande artiklar,
såsom de där strida emot ofvan
anförda kristliga lära, trons enfal-
dighet och den sanna bekännelsen
om Herrens nattvard.
Den papistiska
transsubstantia-tionen (eller förvandlingen),
hvarmed man lär i påfvedömet, att
brödet och vinet i den heliga
nattvarden mister sin substans och
naturliga väsende och således
blifver till intet, och att dessa
elementer sålunda förvandlas uti
Kristi lekamen, så att däraf intet mera
blir öfrigt än deras yttre utseende.
Det papistiska mässoffret, som
sker för de lefvandes och dödas
synder.
Att åt lekmän gifves allenast
en del af sakramentet, då
nämligen, tvärt emot Kristi
testamentes klara ord, kalken förmenas
dem och de således beröfvas Kristi
blod.
Den lära, hvarigenom läres, att
Jesu Kristi testamentes ord icke
skola förstås och med tron
anammas helt enkelt, såsom de lyda,
såsom skulle de vara mörka och
man fördenskull borde hämta
deras rätta mening utur andra
ställen i Skriften.
Att Kristi lekamen i den heliga
nattvarden icke undfås med
munnen tillika med brödet, utan att
brödet och vinet anammas
allenast med munnen men Kristi
lekamen allenast andligen, nämligen
med tron.
Att brödet och vinet uti
Herrens nattvard icke äro annat än
ett vårdtecken, hvarpå de kristna
igenkänna hvarandra inbördes.
Att brödet och vinet icke äro
annat än bilder, liknelser och
tecken af Kristi långt ifrån oss
frånvarande lekamen och blod.
Att brödet och vinet äro
allenast instiftade till åminnelsetecken,
som borde anses såsom insegel
och panter, hvarigenom vi blifva
försäkrade, att då tron uppstiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
