Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Första delen - VIII. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423 Konkordieformeln. I. 8. Om Kristi person.
Att Kristus icke haft en sann
mänsklig natur, bestående af en
förnuftig själ och kropp; såsom
Marcion11 har diktat.
Att den personliga föreningen
gör allenast namnen och
benämningarna gemensamma.
Att det är allenast ett visst sätt
att tala, när man säger: Gud är
människa och människan är Gud;
emedan gudomen har icke realiter,
det är i sanning och i själfva
verket, någon gemenskap med.
mandomen, ej heller mandomen med
gudomen.
Att det är allenast en
egenskapernas gemenskap, bestående i
blotta orden och icke i
verkligheten, när man säger: Guds Son
har lidit döden för världens
synder, människans Son är blifven
allsmäktig.
Att den mänskliga naturen i
Kristus blifvit på samma sätt som
gudomen ett oändligt väsende, och
att den är allestädes närvarande
på samma sätt som den
gudomliga naturen genom denna
väsentliga, meddelade, uti den
mänskliga naturen ingjutna och ifrån
Gud skilda kraft och egenskap.
Att den mänskliga naturen är
till sin substans och sitt väsende
eller enligt de väsentliga
gudomliga egenskaperna vorden jämlik
den gudomliga naturen.
Att den mänskliga naturen i
Kristus är i afseende på rummet
utsträckt till alla orter i
himmelen och på jorden, hvilket icke
en gång kan sägas om den
gudomliga naturen.
Att det är för Kristus omöjligt,
för den mänskliga naturens
egenskaps skull, att med sin lekamen
på en gång vara på många, långt
mindre på alla ställen.
Att mandomen allena har lidit
för oss och oss återlöst; såsom
ock att Guds Son har uti sitt
lidande i själfva verket haft
alldeles ingen gemenskap med
mandomen, liksom denna sak alls intet
hade vidkommit honom.
Att Guds Son är allenast med
sin gudom för oss närvarande på
jorden uti ordet, i sakramenterna
och uti all vår vedermöda, och
att denna närvaro alls intet tillhör
mandomen. Ty sedan Kristus har
genom sin pina och död återlöst
oss, så har han efter sin mandom
intet vidare på jorden att skaffa
med oss.
Att sedan Guds Son, som
antagit den mänskliga naturen, har
bortlagt en tjänares hamn,
uträttar han icke uti, med och genom
sin mandom alla sin
allsmäktig-hets verk utan allenast några och
det allenast på den ort, där den
mänskliga naturen är till rummet.
Att Kristus till sin mandom
alldeles icke kan vara delaktig af
den gudomliga naturens
allsmäk-tighet eller andra egenskaper, och
detta drista de sig att påstå emot
Kristi uttryckliga vittnesbörd, Matt.
28: »Mig är gifven all makt i
himmelen och på jorden». Härmed
motsäga de ock Paulus, Kol. 2: 9.:
»I honom bor all gudomens
fullhet lekamligen».
Att åt Kristus i anseende till
mandomen väl är gifvet ett
ganska stort välde i himmelen och
på jorden, nämligen större och
högre än alla änglar och skapade
varelser hafva undfått, men likväl
så, att han har ingen gemenskap
med Guds allsmäktighet, ej heller
är allsmäktigheten honom gifven.
Därföre uppdikta de ett
medelvälde emellan Guds allsmäktighet
och alla andra skapade varelsers
| makt, hvilket skall vara Kristus
| gifvet efter hans mänskliga natur
i kraft af upphöjelsen, och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
