Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Första delen - X. Om kyrkoceremonier - XI. Om Guds eviga utkorelse eller nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
Konkordieformeln. I.
11. Om nådavalet.
blifver uppenbarligen stadfästad
och de i tron svaga förargade.
I sådana ting står det
sannerligen icke i vår makt att gifva
efter för motståndarne i något,
utan vår plikt kräfver, att vi göra
en kristlig och riktig bekännelse
och tåligt fördraga, hvad Herren
pålägger oss att lida och
tillstädjer sitt ords fiender emot oss.
Vi tro, lära och bekänna, att
den ena församlingen skall icke
fördöma den andra, därföre att
den ena eller andra församlingen
håller flera eller färre utvärtes
ceremonier, hvilka Herren Gud
icke har förordnat, allenast de äro
eniga uti läran och alla hennes
artiklar såsom ock uti
sakramen-ternas rätta bruk, såsom det gamla
och sanna ordspråket lyder:
Dis-sonantia jejunii non dissolvit
con-sonantiam fidei, det är, olikhet i
fastan söndrar icke enigheten i
tron.
Negativa.
Den falska lärans förkastelse.
Vi förkasta och fördöma dessa
falska och mot Guds ord stridande
läror.
Att människobud och stadgar i
kyrkosaker skola i och för sig
själfva aktas för en gudstjänst
eller åtminstone en del däraf.
Då dylika ceremonier och
kyrkostadgar genom tvång, liksom de
vore af nöden, påtrugas Guds
församling och det emot den
kristliga friheten, som Kristi
församling har uti sådana utvärtes ting.
Då man föregifver, att i tider
af förföljelse, när en tydlig
bekännelse fordras, man då lår uti
slika villkorliga ting och
ceremonier göra evangelii fiender till
viljes, förlika sig med dem och hålla
med dem, hvilket icke kan ske
utan till skada för den himmelska
sanningen.
Då utvärtes ceremonier, som
äro villkorliga, afskaffas i den
mening, liksom det icke stode Guds
församling fritt att efter lägenhet
och såsom hon anser det vara
nyttigt till uppbyggelse enligt den
kristliga friheten, att bruka denna
eller en annan ceremoni.
XI. Om Guds eviga
utkorelse och nådaval.
Om denna artikel har väl ingen
strid varit uppenbarligen emellan
teologerna af den Augsburgiska
bekännelsen, men alldenstund den
tillför de gudfruktiga mycken tröst,
så framt den blifver rätteligen och
väl uttydd, har man funnit för
godt att förklara densamma uti
denna skrift, på det inga
tvistigheter om denna artikel till
äfventyrs i tidernas lopp må uppstå
och medföra förargelse.
Affirmativa.
Den rena läran om denna artikel.
Allra först bör man noga
iakttaga, att det är en åtskillnad
emellan Guds förutvetande och
utkorelsen eller det eviga nådavalet.
Ty Guds förutvetande är intet
annat, än att Gud vet allt, förrän
det sker, såsom skrifvet står, Dan.
2: 28.: »Gud af himmelen, han
kan uppenbara hemliga ting, han
hafver tett konung Nebukadnesar,
hvad i tillkommande tider ske
skall».
Detta Guds förutvetande hör på
en gång till både goda och onda
men är dock ingen orsak till det
onda ej heller till synden, som
drifver människan att göra det
som ondt är. Ty synden kommer
utaf djäfvulen och människans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
