Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - I. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II. 1. Om arfsynden.
441
begynt i oss, men uti det
tillkommande lifvet skall det först
fullkomnas.
Dessa hufvudstycken om
arfsynden, som vi här allenast
summariskt hafva uppräknat, äro uti
berörda skrifter, som innefatta vår
kristna läras bekännelse,
vidlyftigare utförda.
Men denna lära bör så drifvas,
vidmakthållas och försvaras, att
den icke lutar på någondera
sidan, det är hvarken till
pelagia-nernas eller manicheernas
villfarelser. Fördenskull bör ock den
emot denna artikel stridande
läran, som förkastas af våra
församlingar, föredragas i den största
korthet, som ske kan.
Fördenskull afvisas och
förkas-tàs både de gamla och nyare
pe-lagianernas falska meningar och
fåfänga lärosatser: att arfsynden
är allenast ett brott eller skuld,
som man har ådragit sig genom
en annans öfverträdelse, utan något
vår naturs fördärf.
Att de onda begärelserna icke
äro synd utan några
beskaffen-heter och medskapade väsentliga
egenskaper hos naturen.
Att berörda fel och arfsynd är
icke egentligen och verkligen en
sådan synd för Gud, att
människan därföre skulle hållas för
vredens och fördömelsens barn och
i anseende därtill förgås under
satans tyranni och rike, så framt
hon ej inympas i Kristus och
blifver genom honom frälst och
befriad.
I lika måtto förkastas och
ogillas dessa och dylika pelagianska
villfarelser, såsom: att naturen
ännu efter fallet är ofördärfvad
och särskildt uti gudomliga ting
ännu hel, god och ren och uti
sina naturliga krafter och
förmögenheter fullkomlig och oskadd.
Eller att arfsynden är allenast
ett utvärtes fel af nästan ingen
vikt, ett lyte, en påstänkt fläck,
eller allenast ett fördärf i de
tillfälliga egenskaper, som tillhöra
människans natur, med och under
hvilket naturen icke dess mindre
har och behåller sin godhet och
sina krafter äfven uti andliga
ting.
Eller att arfsynden icke består
i någon brist, beröfvande eller
mistning utan är allenast ett
utvärtes ting, som hindrar
människans goda och andliga krafter;
liksom när en magnet bestrykes
med hvitlökssaft, beröfvas honom
icke därmed hans naturliga kraft
utan allenast hindras, eller att den
fläcken kan lätt bortstrykas,
liksom en fläck i ansiktet eller färgen
från en vägg.
Likaledes straffas och förkastas
ock de, som lära, att naturen väl
blifvit ganska mycket försvagad
och fördärfvad genom människans
fall men likväl icke har mist all
sin godhet (i afseende på
gudomliga och andliga ting), och som
påstå det vara falskt som våra
församlingar sjunga: Af Adams
fall är platt fördärf o. s. v. Ty
de säga, att människan hade ännu
kvar något godt af sin naturliga
födelse, ehuru ganska litet och
ringa det ock månde vara,
nämligen bekvämlighet, duglighet,
skicklighet, förmögenhet och några
krafter att påbegynna, verka och
medverka något i andliga ting.
Men hvad som vidkommer de
utvärtes timliga och världsliga
ärenden, som äro förnuftet undergifna,
om dem skall handlas uti följande
artiklar.
Dessa och dylika emot
sanningen stridande lärosatser
straffas och förkastas för den
orsakens skull, att vi af Guds ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
