Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - II. Om människans fria vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451 Konkordiefornteln. II. 2. Om människans fria vilja.
språk gifver alla fromma kristna, |
som uti sina hjärtan känna någon
gnista och åtrå till Guds nåd och
den eviga saligheten, ganska
härlig tröst. Ty de äro försäkrade J
därom, att Gud själf har
upp-tändt i deras hjärtan
begynnelsen till en sann gudaktighet
likasom en låga, och att han vill
framgent stärka och hjälpa dem
i deras stora svaghet, på det de
må framhärda intill ändan uti en
sann tro.
Hit höra ock alla heligas böner,
uti hvilka de bedja, att de måtte
blifva lärda, upplysta och helgade
af Gud. Ty uti dessa böner
bekänna de, att de af sina naturliga
krafter ej kunna hafva det, som
de bedja om. David beder
allenast uti en psalm (ps. 119) väl tio
gånger om förstånd, att han må
kunna rätt fatta och lära den
gudomliga läran. Sådana böner
finnas många uti Pauli skrifter, Ef.
1: 17, Kol. 1: 9, Fil. 1: 9, hvilka
böner och språk om vår
okunnighet och oförmögenhet icke äro
oss föreskrifna, för att vi må blifva
trögare till att läsa, höra och
betrakta Guds ord, utan att vi först
af allt hjärta må tacka Gud, för
det han genom sin Son frälsat oss
ifrån vår okunnighets mörker samt
syndens och dödens fängelse och
genom dopet och den Helige Ande
pånyttfödt och upplyst oss.
Och sedan Gud genom sin
Helige Ande har uti döpelsen gjort
en begynnelse och upptändt och
verkat Guds sanna kännedom och
tron uti våra hjärtan, bör man
flitigt bedja, att han genom samme
Ände utaf sin nåd ville (genom
daglig öfning till att höra, läsa och
sig till efterlefnad ställa Guds ord)
uti oss förvara tron och sina
himmelska gåfvor och dag ifrån dag
srtärka och bevara dem intill ändan.
Ty om Herren själf icke är vår
lärare och skolmästare, kan man
intet lära utaf det, som är honom
behagligt samt oss och andra
hälsosamt.
Sedan betygar Guds ord, att
den naturliga icke pånyttfödda
människans förstånd, hjärta och
vilja äro uti gudomliga ting icke
allenast alldeles afvända ifrån Gud
utan ock forvända till allt ondt
emot Gud och alldeles
fördärfvade ; vidare att människan icke
allenast är svag, obekväm och död
till allt det, som godt är, utan ock
genom arfsynden så ömkligen
förvänd, med syndagiftet besmittad
och fördärfvad, att hon af sitt kynne
och natur är hel och hållen ond,
Gud motsträfvig, hans fiende, men
ganska förmögen, lefvande och
kraftig till allt det, som Gud hatar.
»Människans hjärtas uppsåt är
ondt aili ifrån ungdomen», 1 Mos.
8: 21. ’Ett argt, illfundigt ling
är människans hjärta» (säger
Jeremias 17: 9), »ho kan utransakat»?
Detta språk uttyder apostelen
sålunda: »Köttsligt sinne är en
fiendskap emot Gud», Rom. 8: 7. »Köttet
har begärelse emot anden;
desamma äro emot hvart annat»,
Gal. 5: 17. Och till romarne säger
han sålunda: Vi veta, att lagen är
andlig, men jag är köttslig, såld
under synden». Och litet
därefter : »Jag vet, att i mig, det är i
mitt kött, bor intet godt» o. s. v.
»Jag har lust till Guds lag efter
den invärtes människan (som är
pånyttfödd af den Helige Ande),
men jag ser en annan lag i mina
lemmar, som strider emot den lag,
som i min håg är, och griper mig
fången uti syndens lag» m. m..
Rom. 7: 14, 18, 22, 23.
Om nu den naturliga eller
köttsliga fria viljan äfven efter nya
födelsen uti den helige aposte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
