Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - II. Om människans fria vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453 Konkordiefornteln. II. 2. Om människans fria vilja.
gen fri, hvartill den ock är skapad.
Dylikt har också Augustinus
skrifvit, Lib. 2 contra Julianum.
Men förrän människan blifver
genom den Helige Ande upplyst,
omvänd, pånyttfödd och dragen,
kan hon af sig själf och sina egna
naturliga krafter intet begynna,
verka eller medverka uti andliga
ting och till sin omvändelse och
nya födelse, icke mer än en sten,
stock eller ler. Ty oaktadt hon
kan röra sig hvart hon vill och
styra sina utvärtes lemmar, höra
evangelium och någorlunda
betrakta det samt tala därom —
såsom man ser hos fariseer och
skrymtare — så föraktar hon det
likväl hemligen hos sig såsom en
galenskap och kan icke sätta tro
därtill. Och häruti är hon värre
än en stock, i ty hon är Guds vilja
motsträfvig och hans ovän, om
den Helige Ande icke är kraftig
uti henne och upptänder och
verkar uti henne tron och andra Gud
behagliga dygder samt
hörsamhet och lydnad.
Vidare tillskrifver icke den
heliga skrift människans omvändelse,
tron på Kristus, nya födelsen,
förnyelsen och allt, som hör till att
kraftigt påbegynna och fullborda
sådant, den naturliga fria viljans
mänskliga krafter, hvarken
fullkomligen eller till hälften eller till
någon den ringaste del utan helt
och hållet, det är endast och
allenast, Guds verkan och den Helige
Ande, såsom ock Apologien
betygar.
Förnuftet och den naturliga fria
viljan har någorlunda sådan
förmåga, att hon kan föra ett ärbart
lefverne i utvärtes måtto, men att
människan invärtes födes på nytt
och hennes hjärta och sinne
blifver förändradt är den Helige
Andes verk allena. Han är den, som
gifver förstånd och öppnar
människans hjärta, så att hon förstår
Skriften och gifver akt på
Herrens ord, såsom det står, Luk. 24:
27, 45: han gjorde nttydelse för
dem i Skriften, så att de förstodo.
Och Ap. G. 16: 14: »Lydia lydde
till, och Herren öppnade hennes
hjärta, att hon gaf akt på det
Paulus sade». Fil. 2: 13: »Ty Gud
är den, som verkar i oss både vilja
och gärning». »Gifver bättring»
(Ap. G. 5: 31; 2 Tim. 2: 25);
»verkar tron» (Fil.l: 29); såsom
apo-stelen säger, Ef. 2: 8: »Eder är
gifvet att tro på honom; Guds
| gåfva är det». Och Kristus säger,
Joh. 6: 29: »Det är Guds verk, att
T tron på den han sändt hafver».
5 Mos. 29: 4; Matt. 13: 11:
»Herren har ännu intill denna dag
icke gifvit dig ett hjärta, som
förståndigt vore; ögon, som se kunde,
j och öron, som höra kunde». Tit.
3: 5: den Helige Ande är nya
födelsens och förnyelsens Ande.
He-sek. 11: 19, 20; 36: 26; 5 Mos. 30: 6;
Ps. 51: 12: »jag skall borttaga det
stenhjärtat utur eder kropp och
gifva eder ett kötthjärta; på det
\ de skola vandra i mina bud». » Vi
äro hans verk, skapade i Kristus
Jesus till goda gärningar» (Ef.
2: 10); »hvar nu någon är i
Kristus, så är han ett nytt kreatur»
<2 Kor. 5: 17; Gal. 6: 15). Och
med få ord, Jak. 1: 17: »All god
[gåfva och all fullkomlig gåfva
kommer ofvanefter ifrån ljusets
Fader»; (Joh. 6: 44) ingen kan
komma till Kristus, utan Fadren
drager honom. Matt. 11: 27: »Ingen
känner Fadren utan Sonen och
den,som Sonen vill detuppenbara».
1 Kor. 12:- 3: »Ingen kan kalla
Jesus en Herre utan genom den
Helige Ande.» Joh. 15: 5: »Ty mig
förutan», säger Kristus, »kunnen
I intet göra». All vår bekvämlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
