Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - II. Om människans fria vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455 Konkordiefornteln. II. 2. Om människans fria vilja.
mar m. m., och det icke genom
egna krafter utan genom den
Helige Andes gåfva, hvilken följer
på syndernas förlåtelse samt
dagligen rensar och utdrifver syndens
kvarlefvor och arbetar uppå att
göra människan verkligen ren,
rätt och helig».
Dessa orden tala alldeles intet
om vår vilja och säga icke, att
hon en gång i de pånyttfödda
verkar något af sig själf; utan de
tillskrifva alltsammans den Helige
Andes gåfva, att han renar
människan och dag från dag gör henne
frommare och heligare; och ifrån
det verket uteslutas våra egna
krafter alldeles.
I d:r Luthers större katekes står
sålunda: »Af denna allmänna
kristliga kyrka är jag ock en lem,
delaktig att njuta allt det goda, som den
äger, genom den Helige Ande till
henne förd och med henne uti
en kropp förenad, därigenom att
jag Guds ord hört och ännu hör,
hvilket är begynnelsen att
inkomma i denna församling. Ty förrän
vi dit, till den kristliga kyrkan,
kommit, voro vi alldeles under
djäfvulens våld, såsom de där om
Gud och Kristus ingen viss
kunskap hade. Ja, den Helige Ande
viker ock icke ifrån de heligas
samfund eller kristenheten utan
förblifver hos henne intill den yttersta
dagen; genom hvilken han för oss
tili sig och hvars tillhjälp han brukar
att predika och drifva ordet,
hvarigenom han verkar och befrämjar
helgelsen, att vi dagligen tillväxa
och starka varda i tron och dess
frukter, som han framalstrar».
Uti allt detta, som vi af
katekesen anfört, förmäles ej ett ord
en gång om vår fria vilja och
medverkan, utan allt tillskrifves den
Helige Ande, nämligen att han
genom ordets ämbete för oss in
i församlingen, uti hvilken han
helgar oss och uträttar, att vi uti
tron och goda gärningar dagligen
tilltaga.
Men änskönt de pånyttfödda
komma så vida i detta lifvet, att de
vilja det, som är godt, och hafva
sin lust däruti och beflita sig om
att göra det, som godt är, och
tilltaga uti gudsfruktan; så kommer
likväl icke detta (såsom kort förut
är sagdt) af vår vilja och våra
krafter, utan den Helige Ande
»verkar i oss», såsom Paulus
härom själf talar, Fil. 2: 3, »både vilja
och gärning». Såsom ock
aposte-len, Ef. 2: 10, tillerkänner detta
verk Gud allena, då han säger:
» Vi äro hans verk, skapade i
Kristus Jesus till goda gärningar, till
hvilka Gud oss tillförne beredt
hafver, att vi uti dem vandra skola».
Uti d:r Luthers mindre
katekes står så skrifvet: »Jag tror,
att jag icke af mitt eget förnuft
eller kraft kan tro på Jesus Kristus,
i min Herre,eller komma till honom;
utan den Helige Ande har kallat
mig genom evangelium, upplyst
mig med sina gåfvor, helgat och
behållit mig uti en rätt tro; såsom
han kallar, församlar, upplyser,
helgar hela kristenheten på
jorden och bevarar henne uti en rätt
tro» m. m.
Och uti den andra bönens
ut-tydning i Herrens bön lyda orden
sålunda: Huru sker det (att Guds
rike kommer till oss)? Svar: »När
vår himmelske Fader gifver oss
sin Helige Ande, att vi genom
hans nåd sätta tro till hans
heliga ord, så vi lefva gudligt här
i tiden» m. m.
Dessa vittnesbörd betyga, att
vi af egna krafter ej kunna
komma till Kristus, utan att Gud gifver
oss sin Helige Ande, af hvilken
vi blifva upplysta, helgade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
