Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - II. Om människans fria vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 Konkordieformeln. II. 3. Om trons rättfärdighet.
som genom deras ord skola tro
på mig». Därföre ropar ock den
evige himmelske Fadren ifrån
himmelen om sin älsklige Son och
alla, som i hans namn predika
bättring och syndernas förlåtelse, Matt.
17: 5: »Hören honom».
Denna Guds ords predikan böra
alla höra, som vilja blifva saliga.
Ty Guds ords förkunnande och
dess afhörande äro den Helige
Andes verktyg, med och genom
hvilka han vill kraftigt verka,
omvända människorna till Gud och
gifva dem förmåga både att vilja
och att fullborda.
Detta Guds ord kan en
människa, som ännu icke är omvänd
till Gud ej heller pånyttfödd, höra
med utvärtes öron och läsa. Ty
uti sådana utvärtes saker har
människan, såsom ofvan förmäldt är,
ännu efter fallet någorlunda en
fri vilja, så att hon kan gå i
kyrkan, höra eller icke höra Guds ord.
Genom detta medel eller
verktyg, nämligen Guds ords
predikande och hörande, verkar Gud,
gör hjärtan veka och drager
människan, så att hon utaf lagens
predikan både erkänner sina synder
och Guds vrede och känner en
sann förskräckelse och ånger uti
sitt hjärta. Och genom evangelii
förkunnande och betraktande om
en nådig och mild syndernas
förlåtelse uti Kristus upptändes uti
hennes hjärta trons gnista, som
anammar syndernas förlåtelse för
Kristi skull och tröstar sig af
evangelii löfte, och på detta sätt gifves
dem den Helige Ande uti hjärtat,
hvilken verkar allt detta.
Men ehuruväl bägge delarna, sä
väl predikantens plantande och
vattnande som åhörarens vilja och
lopp, vore förgäfves och ingen
omvändelse följde, så framt icke
den Helige Andes kraft och ver-
kan skulle komma därtill, hvilken
genom det predikade och hörda
ordet upplyser och omvänder
hjärtan, så att människorna kunna tro
och samtycka till ordet; så bör
dock hvarken predikanten eller
åhöraren tvifla om denna den
Helige Andes nåd och verkan, utan
fastmera böra bägge vara
försäkrade därom, att om Guds ord
varder rent och klart efter hans vilja
och befallning predikadt och
människorna flitigt och allvarligen höra
och betrakta det, är Herren
visserligen med sin nåd närvarande
och gifver, såsom kort förut är
sagdt, det som människan eljest
af sina egna krafter hvarken kan
taga eller gifva. Tv man bör eller
kan icke alltid döma om den
Helige Andes närvaro, verkan och
gåfvor utaf kännandet (huruledes
nämligen och när det kännes uti
hjärtat), utan eftersom det är ofta
med mångfaldig svaghet betäckt,
bör man efter Guds ords löfte för
visso hålla före, att det predikade
och hörda Guds ord i sanning är
det medel och verktyg, genom
hvilket den Helige Ande är
kraftig och verkar uti våra hjärtan (2
Kor. 2: 14 f.; 3: 5 f.).
Men om en människa hvarken
vill höra eller läsa Guds ord utan
fastmera föraktar predikoämbetet
och Guds församling och således
dör och förgås i sina synder, den
kan hvarken af Guds eviga
nådaval fatta någon tröst eller få
barmhärtighet hos Gud. Ty Kristus,
uti hvilken vi äro utvalda,
tillbju-der alla människor sin nåd uti
ordet och sakramenterna och vill
allvarligen, att man det hör, och
har lofvat, att hvar två eller tre
äro församlade i hans namn, och
gudligen umgås med hans ord, där
vill han vara midt ibland dem
(Matt. 18: 20).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
