Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - III. Om trons rättfärdighet inför Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 Konkordieformeln. II. 3.
Om trons rättfärdighet.
rens Kristi lydnads skull; eller,
v. 18, att genom ens
rättfärdighet kommer lifvets rättfärdning
öfver alla. Ty tron gör oss icke
därföre rättfärdiga, att hon är ett
så godt verk och en så ädel dygd,
utan emedan hon uti evangelii löfte
anammar och omfattar Kristi
förtjänst; ty den bör oss genom tron
tillägnas, om vi vilja genom
samma förtjänst blifva rättfärdiga
gjorda. Fördenskull är den
rättfärdighet, som inför Gud af blott
nåd tillräknas tron eller de trogna,
Kristi lydnad, lidande och
uppståndelse, med hvilka han för vår
skull har gjort lagen till fyllest
och försonat våra synder. Ty,
emedan Kristus är icke allenast
en människa utan Gud och
människa uti en oåtskiljelig person,
var han icke mera lagen
under-gifven, än att han ej, i anseende
till sin person, var skyldig till att
lida och dö; ty han var lagens
Herre. Fördenskull tillräknas oss
till rättfärdighet hans lydnad, icke
den allenast, hvarmed han i hela
sitt lidande och död var Fadren
lydig, utan också den, hvarmed
han för vår skull frivilligt
underkastade sig lagen och genom sin
lydnad fullbordade den; så att
Gud för hela den lydnads skull,
som Kristus genom görande och
lidande, uti lifvet och döden, för
oss bevisade sin himmelske
Fader, förlåter oss synderna, räknar
oss för goda och rättfärdiga och
gifver en evig salighet. Denna
rättfärdighet varder oss af den H.
Ande genom evangelium och uti
sakramenterna tillbjuden samt
genom tron tillägnad och anammad.
Därföre hafva de trogna försoning
med Gud, syndernas förlåtelse,
Guds nåd, barnaskapet och
arfsrätt till det eviga lifvet.
Fördenskull betyder här ordet
»rättfärdiggöras att förklara en för
rättfärdig och fri ifrån synderna
och deras eviga straff för Kristi
rättfärdighets skull, som af Gud
tillräknas tron. Och i denna
mening brukas detta ord ganska ofta
både i det gamla och nya
testamentet. Salomo säger, Ordspr.
17: 18: «Den. som den ogudaktige
dömer god, och den, som
fördömer den rättfärdige, de äro bägge
Herren en styggelse«. Esaias (5:
23) ropar ve öfver dem, «som
gifva den ogudaktige rätt för
gåf-vors skull och vända de
rättfärdigas rätt ifrån dem«. Och
Paulus säger, Rom. 8: 33: »Hvilken
vill åklaga dem, som Gud har
utkorat? Gud är den, som
rättfärdigar", det är gör fria och lösa
från synden.
Men när ordet «nya födelsen*
stundom brukas i stället för
’rättfärdiggörelse", är det nödvändigt,
att det blifver rätt och egentligen
uttydt, på det icke förnyelsen, som
följer rättfärdiggörelsen, må
förblandas med trons rättfärdighet,
utan bägge dessa rätteligen och
väl skiljas ifrån hvarannan.
Ty ordet «nya födelsen* tages
understundom i den meningen, att
det inbegriper både syndernas
förlåtelse, som vederfares för Kristi
skull allena, och den därpå
följande förnyelsen, som den H.
Ande verkar uti dem, som genom
tron äro rättfärdiggjorda.
Understundom bemärker det syndernas
förlåtelse allena och upptagande
till Guds barn. Och i denna
senare mening finnes detta ord
mycket och ofta uti Bekännelsens
Apologi, till exempel när det säges:
Rättfärdiggörelsen är nya
födelsen. Men Paulus sätter ock dessa
ord med någon åtskillnad, då han
säger, Tit. 3: 5: «Efter sin
barmhärtighet gjorde han oss saliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
