Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - III. Om trons rättfärdighet inför Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 Konkordieformeln. II. 3. Om trons rättfärdighet.
löften, hvarigenom Kristi
rättfärdighet varder oss tillräknad,
hvarutaf vi få syndernas förlåtelse,
försoning med Gud, blifva upptagna
till Gnds barn och blifva
arfvingar till evinnerligt lif.
Därföre är den rätta och
saliggörande tron icke hos dem, som
ej hafva någon ånger utan
upp-såtligen framhärda och fortfara
uti synden. Ty en rättskaffens
ånger går förut, och en
rättfärdiggörande tro är uti dem, som
göra en sann och icke
skrymtaktig bättring.
Och kärleken är frukten, som
ofelbart och nödvändigt följer på
en rätt tro. Ty om den, som ej
har kärleken, kan man rätteligen
döma, att han ej är rättfärdigad
utan ännu i döden, eller har äter
igen förlorat trons rättfärdighet,
såsom Johannes vittnar (Joh. 1
Epist. 3: 14). Och när Paulus
säger, att vi blifva rättfärdiga
af tron utan gärningar, lär han
(Rom. 3: 28) därmed, att hvarken
ångern, som går förut, eller de
goda gärningarna, som följa efter,
höra till artikeln om trons
rättfärdighet. Tj- goda gärningar föregå
icke rättfärdiggörelsen utan följa
på densamma. Och personen bör
först vara rättfärdig, förrän hon
kan göra goda gärningar.
Sammaledes, fastän förnyelsen
eller helgelsen äfven är medlarens
Kristi välgärning och den H.
Andes verk, så hör hon dock ej till
artikeln om rättfärdiggörelsen
inför Gud utan följer efter henne.
Ty för vårt kötts fördärfs skull
är hon ofullkomlig i detta lifvet
och ännu icke till alla delar
full-kommen. Härom lär d:r Luther
grundligen och kristligen uti sin
härliga utläggning öfver episteln
till galaterna sålunda: «Vi medge,
att man dock bör lära om kärle-
ken och goda gärningar men i
sinom tid och på vederbörligt
ställe, nämligen när fråga är om
goda gärningar utom denna
artikel om rättfärdiggörelsen. Men
det är här hufvudsaken, som man
har att handla om, nämligen att
här frågas, icke om man bör göra
goda gärningar eller öfva kärlek,
utan hvarigenom vi blifva
rättfärdiga och få evinnerligt lif.
Härtill svara vi med Paulus, att vi
genom tron allena på Kristus
blifva rättfärdiga och icke genom
lagens gärningar eller kärleken.
Icke så, att vi förkasta gärningarna
eller kärleken, såsom våra
motståndare falskeligen beskylla oss
för, utan att vi icke vilja, det vi
skola blifva dragna ifrån
hufvudsaken till en annan sak, som ej
hör till denna fråga, och däruti
invecklade, hvilket satan likväl
högligen söker och stämplar.
Därföre, emedan vi nu äro sysselsatta
med lärostycket och artikeln om
rättfärdiggörelsen, förkasta och
ogilla vi gärningarna. Ty det
lärostycket tillåter ingen disputering
om goda gärningar. Därföre
afskära vi alldeles ifrån denna lära
all lag och lagens gärningar*. Så
skrifver Luther härom.
På det fördenskull de
bedröfvade hjärtan må hafva en viss och
stadig tröst och Kristi förtjänst
samt Guds nåd hafva sin
tillbörliga ära, lär oss Skriften, att trons
rättfärdighet inför Gud består
allenast uti en nådig och oförskylld
försoning eller syndernas
förlåtelse, som af blott nåd, för
medlarens Kristi skull allena, skänkes
oss och anammans genom tror
allena uti evangelii löften. På
samma sätt förtröstar sig ock samme
tro uti rättfärdiggörelsen inför Guc
hvarken på ångern ej heller på kär
leken och andra dygder utan p^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
