Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - III. Om trons rättfärdighet inför Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II. 3. Om trons rättfärdighet. 471
ntan gärningar, och likväl är hon
aldrig allena eller ensam, hvarom
tillförne nog är sagdt.
Med denna rätta och grundliga
åtskillnad kunna i sanning många
tvister nyttigt och redigt uttydas
och förklaras, hvilken åtskillnad
Apologien äfven brukar, då den
handlar om Jakobs språk i hans
Epist. 2 kap. v. 20. Ty när det
handlas om tron, nämligen huru
hon gör rättfärdig, är detta Pauli
lära därom, att tron allena utan
gärningarna gör oss rättfärdiga,
så vida hon tillägnar och
meddelar oss Kristi förtjänst, som sagdt
är. Men när det frågas, hvaruppå
eller af hvilket kännemärke en
kristen människa kan igenkänna
eller åtskilja en sann och lefvande
tro ifrån en inbillad och död tro,
antingen hos sig själf eller hos
andra (eftersom många tröga och
säkra kristna inbilla sig
falske-ligen att hafva en sann tro, den
de likväl icke hafva), svarar
Apologien sålunda: Jakob kallar det
en död tro, på hvilken icke
allehanda goda gärningar och
Andens frukter följa. Och i
samma mening säger också den
latinska Apologien: Jakob säger
rätteligen, att vi icke blifva
rättfärdiga genom en sådan tro, som
är utan gärningar, det är en död
tro.
Men Jakob (såsom Apologien
lär) handlar om deras gärningar,
sopi äro redan genom Kristus
rättfärdigade, med Gud
försonade och hafva fått syndernas
förlåtelse genom Kristus. Men när
det frågas, hvaraf tron har detta
och hvad som fordras därtill, att
hon må rättfärdig- och saliggöra;
då är det orätt att säga: att tron
icke kan rättfärdiggöra utan
gärningar; eller att tron gör
rättfärdig, så vida hon har kärleken för
bunden med sig, för hvilken
kärleks skull sådant tillskrifves tron;
eller att goda gärningar måste
nödvändigt vara tillstädes, om tron
skall rättfärdiggöra; eller att goda
gärningars närvaro är nödvändig
till rättfärdiggörelsen eller uti
rättfärdiggörelsens artikel; eller att
goda gärningar äro causa sine qua
non (eller en orsak, utan hvilken
icke rättfärdiggörelsen går för sig),
hvilka icke genom de uteslutande
uttrycken må uteslutas från
rättfärdiggörelsens artikel. Ty tron
gör allenast för denna orsaks skull
rättfärdiga och har däraf den
kraften, att hon anammar och
omfattar Guds nåd och Kristi förtjänst
uti evangelii löften såsom ett
medel och verktyg.
Detta vare nu nog för en
summarisk förklaring öfver artikeln
om rättfärdiggörelsen, hvilken
artikel vidlyftigare är afhandlad i
de ofvanföre nämnda skrifterna.
Men utaf detta, som nu är sagdt,
kan man lätteligen inhämta, att
icke allenast de ofvanföre
förmälda villfarelserna utan ock de falska
lärosatser, som vi nu vilja anföra,
böra straffas, förkastas och
förskjutas.
Att vår kärlek eller goda
gärningar äro en förtjänst eller
orsak till vår rättfärdiggörelse för
Gud, antingen helt och hållet eller
åtminstone till en del.
Att en människa bör förut
bereda sig med sina goda gärningar,
att hon må blifva värdig att
tillägna sig och blifva delaktig al
Kristi förtjänst.
Att vår sannskyldiga
rättfärdighet inför Gud är vår inneboende
förnyelse eller kärlek.
Att trons rättfärdighet inför Gud
består af tvenne delar, syndernas
förlåtelse och förnyelsen eller
helgelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
