Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - III. Om trons rättfärdighet inför Gud - IV. Om goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
Konkordieformeln. //.’ 4. Om goda gärningar.
detta inneboende inför Gud
öfver-skylda.
Ätt tron är en sådan förtröstan
på Kristi lydnad, som kan vara
och förblifva i den människa, som
icke har en sann bot och bättring,
-är utan kärlek och framhärdar
uti synder emot samvetet.
Att icke Gud själf utan allenast
hans gåfvor bo uti de trogna.
Dessa och dylika villfarelser
förkasta vi alla enhälligt, ty de strida
emot Guds klara ord, och
framhärda ståndaktigt genom Guds nåd
i den oförfalskade läran om trons
rättfärdighet inför Gud, såsom hon
i den Augsburgiska bekännelsen
och dess Äpologi tydligen är
framställd, förklarad och med Guds
ord stadfäst.
Hvad utom detta fordras till en
vidare förklaring af denna svåra
och förnämsta artikel om vår
rättfärdiggörelse inför Gud, hvarpå
all vår salighet beror, därom råda
vi, att d:r Luthers härliga
förklaring öfver Episteln till galaterna
må af hvar och en flitigt läsas,
pä hvilken vi för korthets skull
vid detta tillfälle åberopa oss.
IV. Om goda gärningar.
Vidare har en tvistighet
uppkommit emellan några teologer af den
Augsburgiska bekännelsen om
goda gärningar. Ty en del brukade
dessa sätt till att tala: goda
gärningar äro nödiga till saligheten;
det är omöjligt att blifva salig
utan goda gärningar; in^en har
någonsin blifvit salig utan goda
gärningar; eftersom goda
gärningar fordras af de rättrogna såsom
trons frukter och tron är död utan
kärleken, änskönt kärleken icke
är orsaken till vår salighet.
Men en del hafva satt sig
däremot och lärt, att goda gärniDgar
äro väl nödvändiga, men icke till
saligheten utan för andra orsakers
skull. Och de hafva påstått, att
de anförda uttrycken ej böra
tå-las"i Guds församling af den orsak,
att de ej äro ds hälsosamma
ordens eftersyn och enliga med den
kristliga läran, och emedan
pa-pisterna så väl alltid tillförne som
i synnerhet nu i denna vår tid
hafva satt berörda ordasätt emot
vår kristliga lära, hvarmedelst vi
lära, att vi blifva af tron allena
rättfärdiga och saliga.
Fördenskull hafva de hållit före, att de
böra förkastas, på det vår
Frälsares förtjänst ej må blifva
förringad, och att löftet om vår
salighet må vara och förblifva de
trogna viss och otvifvelaktig.
Uti denna tvistighet hafva några
få framställt denna sats (söm ock
gaf anledning till tvistigheten), att
goda gärningar äro skadliga till
saligheten. Det blef ock af några
sagdt, att goda gärningar icke äro
nödvändiga utan stå i en
människas fria vilja och behag af den
orsak, att de ej blifva af fruktan
och lagens hotelser aftvungna utan
böra ske af en frivillig ande och
ett gladt hjärta.
En del åter hafva påstått, att
goda gärningar är nödvändiga.
Denna tvistighet fick i förstone
sin anledning allenast af den
tvetydighet, som orden
»nödvändighet» och »frihet» äro underkastade,
emedan ordet »nödvändighet»
bemärker icke allenast Guds
oföränderliga och eviga ordning, i
följd hvaraf alla människor äro
skyldiga och förbundna till att
lyda Gud, utan ock stundom
utmärker ett tvång, hvarmed
lagen ofta strängeligen drifver
människorna till goda gärningar.
Men sedermera blef det ej
vidare tvistadt om orden utan om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
