Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - V. Om lagen och evangelium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483 Konkordieformeln. II. 5. Om lagen och evangelium.
och hälsosam bättring, utan
evangelium bör komma därtill. Ty i
så måtto följa dessa två lärosätt
med hvarandra och bägge måste
drifvas, dock så att man iakttager
en viss ordning och tillbörlig
åtskillnad. Och blifva således
an-tinomisterna eller lagens fiender
med skäl fördömda, de där utesluta
från församlingen lagens predikan
och påstå, att synderna icke böra
straffas och ångern läras af lagen
utan af evangelium allena.
]Vien på det alla må förstå, att
vi ej vilja fördölja något i denna
tvistighet utan ställa den kristliga
läsaren för ögonen hela denna sak
på det enfaldigaste och tydligaste,
som vi kunna, vilja vi gifva vår
mening tillkänna.
Vi tro, lära och bekänna
enhäl-ligen, att lagen egentligen är en
gudomlig lära, uti hvilken Guds
rättfärdiga och oföränderliga vilja
uppenbaras, hurudan människan
bör vara uti sin natur, tankar, ord
och ’gärningar, på det hon må
kunna vara Gud täck och
behaglig. Men därjämte förkunnar
lagen för öfverträdaren Guds vrede
samt timligt och evigt straff. Ty
(såsom d:r Luther skrifver emot
antinomisterna) alit det, som
straffar synden, bör hållas för lag och
hör till lagen, hvilkens eget
ämbete är att straffa synderna och
föra till syndernas kännedom
(Rom. 3: 20; 7: 7). Och eftersom
otron är en rot och källa till alla
synder, som böra straffas, så
straffar lagen också otron.
Men det är ock sant, att lagens
lära blifver upplyst och förklarad
genom evangelium. Men icke dess
mindre är och förblifver lagens
egentliga ämbete att straffa
synderna och lära om goda
gärningar.
På det sättet straffar lagen otron,
nämligen när man ej sätter tro
till Guds ord. Men alldenstund
evangelium (hvilket allena och
egentligen lär och befaller att tro
på Kristus) är Guds ord, så
straffar den H. Ande genom lagens
ämbete äfven otron, att syndarne
ej tro på Kristus, hvilket
evangelium likväl allena egentligen lär
om den saliggörande tron på
Kristus.
Men evangelium är egentligen
en lära, hvilken (alldenstund
människan ej har gjort Guds lag till
fyllest utan öfverträdt honom och
hela hennes natur, tankar, ord och
gärningar strida emot Guds lag,
i följd hvaraf hon ock är skyldig
till Guds vrede, döden och alla
timliga plågor samt helvetets eviga
eld) lär, hvad den arme syndaren
bör tro, att han må erhålla
syndernas förlåtelse hos Gud,
nämligen att Guds Son, vår Herre
Jesus Kristus, har åtagit sig att
bära lagens förbannelse och med
en fullkomlig tillfyllestgörelse
af-planat alla våra synder och det i
så måtto, att vi genom honom
allena blifva försonade med Gud,
genom tron få syndernas förlåtelse,
blifva befriade från döden och allt
annat syndens straff och blifva
evinnerligen saliga.
Ty hvad som hugsvalar och
tröstar förskräckta samveten, hvad
som till bjuder lagens öfverträdare
Guds ynnest och nåd, det är
egentligen och kallas rätteligen
evangelium, det är ett gladt budskap,
att Herren Gud icke vill straffa
våra synder utan för Kristi skull
tillgifva dem.
Därföre böra botfärdiga syndare
tro, det är, de må sätta hela sin
förtröstan på Kristus allena, att
han nämligen »är utgifven för
våra synder och uppväckt för vår
rättfärdighets skull» (Rom. 4: 25);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
