Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VI. Om lagens tredje nytta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II. 6.
Om lagens tredje nytta. 488
gen, och dessa äro kainitiska
helgon, det är skrymtare.
Men när människan är af den
Helige Ande pånyttfödd och friad
från lagen, det är lagens tvång,
och redan drifves af Guds Ande;
då lefver hon efter Guds
oförän-darliga vilja, som är uppenbarad
i lagen, och gör allt, så tillvida
som hon är pånyttfödd, af en fri
och villig ande (1 Tim. 1: 9; Rom.
6: 8, 14). Och sådana gärningar
böra ej egentligen kallas lagens
utan andens gärningar och
frukter eller, såsom den helige Paulus
kallar dem, den lag, som är i
hågen och Kristi lag. Ty dessa
människor äro icke mera under lagen
utan under nåden, såsom samme
Paulus betvgar (Rom. 7: 23; 8: 2;
1 Kor. 9: 21).
Men emedan de trogna ej blifva
fullkomligen förnyade i detta lifvet,
utan den gamle Adam hänger vid
dem intill den sista andedräkten,
så blifver ock en strid uti dem
emellan köttet och anden.
Därföre hafva de lust till Guds lag
efter den invärtes människan; dock
strider emellertid den lagen, som
är uti deras lemmar, emot den
lagen, som är i deras håg; hvaraf
sker, att de väl aldrig äro utan
lag och likväl icke under utan uti
lagfen, lefva och vandra efter
Herrens lag och göra dock goda
gärningar icke af lagens tvång.
Men hvad den gamle Adam, som
ännu är uti dem, vidkommer,
måste han icke allenast drifvas och
späkas med lagen utan ock med
straff, och likväl gör han ändå allt
ovilligt och tvungen, icke mindre
än de ogudaktiga, som tvingas af
lagens hotelser och någorlunda
emot sin vilja tillhållas till
hörsamhet (1 Kor. 9: 27; Rom. 7:
18, 19).
Ja, läran om lagen är också i
det afseendet nödvändig för de
trogna, att de icke af själftagen
andlighet, under förevändning af
Guds Andes ingifvelse, upptänka
själfvalda sätt att tjäna Gud utom
Guds ord och befallning; hvarom
står skrifvet, 5 Mos. 12: 8:
»Iskolen intet göra––hvar och
en som honom tycker rätt vara»
o. s. v. V. 32: »Allt det jag
bjuder, det skolen I hålla, så att I
gören därefter. I skolen intet
lägga därtill och intet taga därifrån».
Men läran om lagen är också
för en annan orsaks skull
nödvändig för de troende, då de utöfva
goda gärningar. Ty en människa
kan lätteligen inbilla sig, att
hennes lefverne och gärningar äro
rena och fullkomliga; men lagen
föreskrifver de troende goda
gärningar, så att han tillika visar oss
liksom uti en spegel, att de
allesamman äro uti oss ännu i detta
lifvet ofullkomliga och besmittade;
så att vi måste bekänna med
apos-telen, 1 Kor. 4: 4: »Jag vet intet
med mig, dock är jag däruti icke
rättfärdigad». Därföre, när den
helige Paulus förmanar de
pånyttfödda att göra goda gärningar, så
förehåller han dem tio Guds bud
klarligen (Rom. 13: 9) och
erkänner själf af lagen, att hans
gärningar äro ofullkomliga och
be-smittade (Rom. 7: 7). Och David
säger, Psalm. 119: 32: »Jag löper
din buds väg»; dock beder han
emellertid, Psalm. 143: 2: »Gack
icke till doms med din tjänare;
ty för dig är ingen lefvande
rättfärdig».
Men huru och hvarföre de
trognas goda gärningar (oaktadt de
för syndens skull, som i detta lif*
vet låder vid dem, äro
ofullkomliga och orena) äro Herren Gud
! behagliga, det lär icke lagen,
hvilken fordrar en hel, obesmittad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
