Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VII. Om Herrens nattvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495 Konkordieformeln. 11. / . Om Herrens nattvard.
som jag då skulle påstå och säga:
det bekänner jag nu, nämligen att
jag, genom Guds nåd, har
öfver-vägt alla dessa artiklar ganska
noga och icke en gång utan ofta
pröfvat och rannsakat dem efter
den heliga skrifts rättesnöre
liksom med en probersten, och vill
icke med mindre stadighet och
full visshet försvara alla artiklar,
än som jag nu har förfäktat läran
om altarets sakrament. Jag är
icke drucken och talar icke
obetänkt. Jag vet, hvad jag skall
påstå, och förstår, huru stort ansvar
jag har på vår Herre Jesu Kristi
dag, då han skall komma att döma
lefvande och döda. Därföre må
ingen tänka, att jag uti en så stor
och viktig sak har något fåfängt
tal, ty denna sak ligger mig till
och med mest om hjärtat. Jag
känner, genom Guds nåd, satan
till en stor del, hvilken när han
kan förvända och förfalska den
heliga skrift, hvad skulle han icke
då göra med mina eller någon
annans skrifter?»
Efter denna protest sätter d:r
Luther, helig i åminnelse, ibland
andra artiklar också denna:
»Sammaledes», säger han, »talar och
bekänner jag också om altarets
sakrament nämligen att däruti
sannfärdeligen ätes och drickes
med munnen Kristi lekamen och
blod uti bröd och vin, ehuru
predikanterna som utdela Herrens
nattvard, eller de, som den
anamma, icke tro eller eljest missbruka
den heliga nattvarden. Ty
Herrens nattvard grundar sig ej på
människornas tro eller otro utan
på Guds ord och hans instiftelse;
så framt de icke först alldeles
förvända Guds ord och uttyda dem
helt annorlunda än sig bör, såsom
detta sakraments fiender nu göra.
Dessa hafva utan tvifvel intet an-
nat i nattvarden än bröd och vin
ty de hafva hvarken Herrens ord
eller instiftelse; utan de hafva
förvändt, förändrat och förvärrat dem
efter sin falska mening».
Så har ock d:r Luther, som för
visso framför andra förstått den
rätta meningen af den
Augsburgiska bekännelsen och ståndaktigt
behållit och försvarat henne allt
till sin ändalykt, kort före sin död
med stort nit betygat sin tro om
denna artikel uti den sista sin
bekännelse om Herrens nattvard med
dessa ord: »Jag håller dem alla
för lika goda, det är, erkänner dem
för sakramentarier och svärmare;
ty sådana äro de, som icke vilja
tro, att Herrens bröd uti den
heliga nattvarden är hans sanna och
naturliga lekamen, som en
ogudaktig, ja, Judas själf, icke mindre
anammar med munnen än den
helige Petrus och alla andra heliga.
Den som icke vill tro det, han
må lämna mig i frid och ej vänta
någon vänskap eller gemenskap
med mig, ty så är min mening,
den jag icke ändrar».
Utaf dessa (men i synnerhet
Luthers såsom den förnämste lärdes
af den Augsburgiska bekännelsen)
förklaringar, som vi vidlyftigt
hafva anfört, kan hvar och en
rättsinnig, som eljest älskar sanning
och frid, klarligen, ofelbart och
otvifvelaktigt inhämta, hvad som
har varit och ännu är den
Augsburgiska bekännelsens egentliga
och rätta mening.
Men att vi förutom de ordasätt,
som Kristus och Paulus bruka (då
de säga, att brödet uti nattvarden
är Kristi lekamens delaktighet),
bruka äfven andra ordasätt, såsom
då vi säga, att Kristi lekamen är
närvarande och utdelas under
brödet, med brödet och uti brödet; —
detgöravi ickeutan viktiga orsaker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
