Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VIII. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II. 8. Om Kristi person.
513
Theodorus9, presbyter från Raithu,
om dem vittna) hafva menat och
lärt, att de tvenne naturerna äro
alldeles skilda ifrån hvarandra och
hafva alldeles ingen gemenskap
inbördes. Genom denna falska
lära varda naturerna alldeles
skilda ifrån hvarandra och blifva
alltså tvenne Kristi, af hvilka den
ene skulle vara Kristus men den
andre Gud Ordet, som bodde i
Kristus.
Ty så skrifver Theodorus,
pres-bytern: »Paulus Samosatenus,
biskop uti Antiochia i Syrien,
hvilken lefde på samma tid som
Månes, har försmädligen sagt, det
Herren Kristus har varit en blott
människa, uti hvilken, såsom uti
andra profeter, Gud Ordet har
bott, och därföre voro de tvenne
naturerna i Kristus åtskilda och
alldeles utan någon inbördes
gemenskap, liksom en vore Kristus,
en annan Gud Ordet, som bor i
honom».
Emot detta fördömda kätteri har
den kristliga allmänneliga kyrkan
alltid och i alla tider enfaldeligen
lärt och trott, att den gudomliga
och mänskliga naturen i Kristi
person äro på sådant sätt
förenade, att de hafva en verklig
gemenskap med hvarandra och
likväl icke äro därföre till ett
väsende utan, som d:r Luther talar,
till en person förenade och
sammanblandade. Och för denna
personliga förenings och gemenskaps
skull hafva församlingens gamla
renläriga lärare ofta, icke allenast
före utan ock efter mötet i
Chal-cedonio, brukat ordet mixtio eller
sammanblandning dock uti en ren
mening och sannfärdig åtskillnad.
Många vittnesbörd af fäderna
kunde man anföra till att styrka denna
sak, dem man har att se och
igenfinna här och där uti de våras
Luth. Kyrkans Bekännelseset ifter.
skrifter. I synnerhet hafva fäderna
velat förklara den personliga
föreningen och naturernas
gemenskap med en liknelse, tagen af
kropp och själ och af glödande
järn. Ty kropp och själ, såsom
ock eld och järn, hafva icke
allenast till blotta orden (verbaliter)
eller sättet att tala utan ock
sann-färdeligen och verkligen (realiter),
en delaktighet med hvarandra,
och likväl följer däraf icke någon
sammanblandning eller jämlikhet
mellan naturerna, som då man
tillreder mjöd af vatten och
honing, ty sådan dryck är icke mera
blott vatten eller "blott honing utan
en af bägge dessa blandad dryck.
Dock är det helt annorlunda"
beskaffadt med den förening, som
är emellan den mänskliga och den
gudomliga naturen i Kristi
person; ty denna förening och
gemenskap emellan den gudomliga
och mänskliga naturen i Kristi
person är mycket högre och
alldeles obegriplig, för hvilken
förening och gemenskap Gud är
människa och människan är Gud.
Likväl varda icke genom denna
naturernas förening och
gemenskap hvarken själfva naturerna
eller deras egenskaper
sammanblandade, utan hvardera naturen
behåller sitt väsende och sina
egenskaper.
För denna personliga förenings
skull (som utan naturernas
sannfärdiga gemenskap aldrig
kantänkas eller bestå) har den
mänskliga naturen, hvars egenskap är
att lida och dö, icke allena lidit
för hela världens synder; utan
Guds Son (dock efter den antagna
mandomen) har sannfärdeligen
lidit och, som vår apostoliska
trosbekännelse lär, är sannfärdeligen
död, ehuru den gudomliga
naturen kan hvarken lida eller dö.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
