Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VIII. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II.
8. Om Kristi person. 525
enda person. Hvarhelst denna I
person är, där är han allenast en
person, oåtskiljelig och odelad.
Och hvarhelst du rätteligen kan
säga: här är Gud, där måste du
ock bekänna och säga, att där är
jämväl Kristus, människan. Och
kunde du visa något rum,
hvarest Gud allena och icke
människan vore, så skulle då strax
personen delas; ty då kunde jag
rätteligen säga: här är den Gud, som
icke är människa, ja den, som
ännu aldrig har blifvit människa.
Men det vare långt ifrån mig,
att jag skulle erkänna och dyrka
en sådan Gud; ty af allt detta
skulle följa, att stället och
rummet kunde afsöndra naturerna och
dela Kristi person, den likväl
hvarken döden eller alla djäflar kunde
dela och söndra. Och säg mig,
huru mycket ändtligen en sådan
Kristus vore värd, som allenast
på ett enda rum vore på en gång
både gudomlig och mänsklig
person men på alla andra rum en
söndrad Gud eller gudomlig
person utan sin antagna mandom?
Detta medgifver jag dig aldrig,
du må vara eho du är, utan hellre
på hvilket rum du vill sätta Gud,
där måste du ock tillika sätta
jämväl Kristi mandom; ty de
tvenne naturerna i Kristus kunna
aldrig söndras eller delas. I Kristus
är vorden en person, och Guds
Son afsöndrar icke ifrån sig den
antagna mandomen».
Uti en liten bok, om Davids
sista ord, har d:r Luther kort före
sin död skrifvit sålunda: »Efter
den andra och timliga mänskliga
födelsen är honom gifven Guds
eviga makt, som skedt är icke af
evighet utan i tidens fullbordan;
ty Kristi mandom har icke varit
af evighet såsom gudomen, utan
är, såsom man räknar och skrif-!
ver, Jesus, Marias Son, i år 1543
år gammal. Emellertid ifrån den
stunden, då gudomen med
mandomen blef förenad till en person,
är sannfärdeligen och bör den
människan, Marias Son, kallas en
allsmäktig och evig Gud, som har
en evig makt, alldenstund han
allting skapat och ännu uppehåller
per communicationem idiomatum
(genom egenskapernas
meddelning), efter han med gudomen är
en person och sann Gud. Därom
talar han själf, då han säger, Matt.
11: 27: »All ting äro gifna mig i
väld af min Fader»; och på ett
annat ställe, Matt. 28: 18: »Migär
gifven all makt i himmelen och
på jorden». Ho är då den som
säger: Mig? Mig, nämligen Jesus
af Nazaret, Marias Son, och född
människa. Af evighet, förrän jag
vardt människa, hade jag väl
denna makt af Fadren, men då jag
antog mandomen, undfick jag
densamma makten i tiden efter den
mänskliga naturen, men jag
fördolde henne, till dess jag skulle
uppstå ifrån de döda och fara upp
till himmelen, då denna makt först
borde uppenbaras och förklaras,
som Paulus säger, Rom. 1: 4:
»Hvilken är krafteligen bevisad
Guds Son». Johannes kallar (Joh.
7: 10) honom »förklarad» eller
här-liggjord».
Flera vittnesbörd att bekräfta
och styrka denna mening kan man
finna uti d:r Luthers skrifter,
särdeles uti den boken, som han
kallar: »Att dessa orden: detta äi
min lekamen, ännu blifva
beståndande»; äfven finner man mycket,
som rör denna sak, uti hans större
bekännelse om Herrens nattvard.
Dessa hans gudliga skrifter
(såsom välgrundade förklaringar
öfver artikeln om Kristi majestät
på Guds högra hand och om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
