Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - X. Om kyrkoceremonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 Konkordieformeln. II. 10. Om kyrkoceremonier.
Ty uti ett sådant forhållande är
det icke mer fråga om utvärtes
villkorliga ting, som af naturen i
sig äro sådana och blifva fria,
hvarföre de ock icke äro hvarken
befallda eller förbjudna, så att man
bör dem antingen göra eller låta;
utan dä står i fara den förnämsta
vår kristliga religionsartikel,
nämligen evangelii sanning, som dock
alltid bör blifva beständande,
såsom apostelen vittnar, Gal. 2: 5. Ty
evangelii sanning fördunklas och
försvagas då, när samveten genom
tvång och trug blifva belastade
med villkorliga ting. Ty dessa
villkorliga ting varda af
motståndar-ne antingen uppenbarligen yrkade
eller af dem själfva i så måtto
antagna och till ett sådant
skändligt missbruk införda, att
vidskepelse, falsk lära och afguderi måtte
blifva bekräftade, men däremot den
rena läran och kristliga friheten
mer och mer undertryckt.
Därförutan står ännu i denna
fråga artikeln om den kristliga
friheten uti fara, hvilken den
Helige Ande allvarligen vill och har
befallt genom Pauli mun, som vi
nyss hörde, af Guds församling
flitigt och väl bevaras. Ty så
snart som denna artikel försvagas
och fördärfvas och däremot Guds
församling med våld påtvingas
mänskliga stadgar såsom
nödvändiga att iakttagas, liksom de ej
utan synd kunde efterlåtas, då har
man strax gifvit öppet tillfälle till
afguderi; så att mänskliga
stadgar varda sedan efter hand allt mer
och mer tillökade och blifva
hållna för en gudstjänst och varda
icke allenast lika ansedda utan
jämväl högre än Guds ord och
befallningar vördade.
Därjämte varda afgudadyrkare
genom ett sådant otidigt
medgifvande uti utvärtes villkorliga ting,
då man ej ännu uti själfva läran
i gudsfruktan kommit öfverens,
allt mer och mer styrkta i sitt
af-gudiska väsen, men däremot de
gudfruktiga själar, som
sannfärdeligen tro på Herren Jesus Kristus,
bedröfvade, förvirrade, förargade
och deras tro kommer att utstå
många ganska svåra stötar och till
en del försvagas; fördenskull, på
det vi icke måtte gifva tillfälle till
detta onda, så böra vi, så mycket
vår eviga salighet ligger oss om
hjärtat, taga oss noga till vara;
ty Kristus säger, Matt. 18: 6, 7:
»Ve världen för förargelses skull»;
och åter: »Hvilken som förargar
en af dessa små,.som tro på mig,
honom vore bättre att en
kvarnsten vore bunden vid hans hals
och han sänktes ned i hafvets
djup».
I synnerhet skall man väl lägga
på hjärtat dessa Jesu ord, Matt.
10: 32: «Den som mig bekänner
för människorna, honom vill jag
bekänna för min Fader, som är
i himmelen».
Att detta nu och alltid har varit
de förnämsta teologernas af den
Augsburgiska bekännelsen tro och
bekännelse om adiaphora (den ock
vi, följande deras fotspår, vilja
bekänna och däruti genom Guds
nåd ståndaktiga blifva), det visa
klarligen de vittnesbörd, som vi
nu vilja anföra. De finnas
upptecknade bland de Schmalkaldiska
artiklarna, som år 1537 blefvo
uppsatta och utaf de förnämsta lärare
med underskrifter bekräftade.
Vittnesbörd ur de Schmalkaldiska
artiklarna.
De Schmalkaldiska artiklarna
tala om denna saken sålunda: »Vi
medgifva ingalunda de påfviska
biskoparne, att de utgöra försam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
