Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - X. Om kyrkoceremonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531 Konkordieformeln. II. 10. Om kyrkoceremonier.
lingen, ty de äro icke
församlingen, och vi vilja ej heller
hörsamma det, som de uti församlingens
namn bjuda eller förbjuda. Ty
(genom Guds nåd) ett sju års
gammalt barn vet nu, hvad församling
är, nämligen de heliga, trogna och
fåren, som höra sin herdes röst».
Och kort förut: »Om biskoparne
ville rätt förestå sitt ämbete och
med allvar antaga sig
församlingens vård och evangelii
utbredande, så kunde man af kristlig
kärlek och för fridens skull men icke
af något tvång tillåta dem att
inviga och i deras ämbete stadfästa
våra predikanter, dock utan allt
narraktigt, fåfängt och okristligt
gyckleri samt vidskepligt prål.
Alen alldenstund de icke äro eller
vilja vara rätta biskopar utan
världsliga herrar och furstar, som
hvarken predika eller lära, döpa
eller utdela Herrens nattvard
eller vilja göra något verk, som
till kyrkan äler deras ämbete hör,
utan förjaga, förfölja och fördöma
dem, som till evangelii tjänst
kallade äro, så kan sannerligen Guds
församling för deras skull icke
så försummas, att hon därföre
skulle blifva utan skickliga Guds
ords tjänare».
Uti artikeln om påfvens högsta
välde tala de Schmalkaldiska
artiklarna sålunda: »Därföre så
litet vi kunna tillbedja djäfvulen för
en herre och Gud, så litet kunna
vi ock erkänna hans apostel, den
romerske påfven eller antikrist,
för ett hufvud och herre uti hans
rike. Ty att ljuga, utgjuta
oskyldigt blod och nedstörta kroppar
och själar uti eviga fördärfvet,
sådant utmärker egentligen det
påfviska regementet».
Och uti den skrift om påfvens
välde och makt, som är bifogad
vid de Schmalkaldiska artiklarna
och med de lärares underskrift
stadfäst, som då voro uti
Schmal-kalden, läsas dessa ord: »Ingen
skall besvära församlingen med
egna stadgar, utan här bör det
fast och stadigt hållas, att ingen
människas välde och anseende
skall gälla mer än Guds ord».
Och litet därefter: »Och efter
det så är, måste alla kristna
flitigt taga sig till vara, att de icke
göra sig delaktiga af en sådan
ogudaktig lära, försmädelse och
grymt tyranni, utan skola sky
påfven, hans lemmar och anhang
såsom själfva antikrists rike och
det förbanna, såsom Kristus själf
befallt, Matt. 7: 15: »Vakten eder
för de falska profeter». Så
bjuder ock Paulus, att man skall sky
falska lärare och dem såsom en
styggelse förbanna, 2 Kor. 6: 14:
»Dragen icke uti främmande ok
med de otrogna, ty hvad har
rätt-färdigheten beställa med
orättfärdigheten? Eller hvad delaktighet
har ljuset med mörkret»?
Det kan väl synas svårt att
: skilja sig ifrån så många riken
och folk och bekänna sig till en
i särskild lära. Men Guds
befallning är tydlig, som bjuder oss,
att hvar och en skall vakta sig
för att vara af samma mening
med dem, som förkunna en orätt
j lära och med tyranni vilja henne
j försvara».
Dessutom har d:r Luther uti en
annan skrift klarligen och tydligen
undervisat Guds församling om
denna sak, hvaruti han lär hvad
man skall anse om ceremonier i
allmänhet och sedan om
medelting (ad iaphora) i synnerhet. Det
finnes ock något år 1530 af honom
upptecknadt, som kan läsas med
mycken nytta.
Äf allt detta kan man klarligen
| förstå, hvad hvar och en försam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
