Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - XI. Om Guds eviga utkorelse och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II. 12. Om andra kättare.
537
ger (Matt. 11: 28): »Kommen till j
mig, I alla, som arbeten och ären |
betungade, och jag vill vederkvic-1
ka eder». »Gud har allt beslutit
under otro, på det han skall
förbarma sig öfver alla» (Rom. 11: 32).
»Gud vill icke, att några skola
förgås, utan att hvar och en vänder
sig till bättring» (2 Petr. 3: 9). »En
är Herre öfver alla, riker öfver
alla, som honom åkalla» (Rom.
10: 12). »Guds rättfärdighet
kommer af Jesu Kristi tro till alla
och öfver alla dem som tro»(Rom.
3: 22). Och detta är Fadrens vilja,
att alla de, som tro på Kristus,
skola hafva evinnerligt lif (Joh.
6: 40). Ja Kristus vill, att detta
evangelii löfte måtte allmänt
framställas för alla, hvilka bot och bättring
förkunnas (Luk. 24:47; Mark. 16:15).
Och denna Guds kallelse, som
tillbjudes oss genom evangelii ord,
böra vi icke hålla för falsk och
skrymtaktig, utan tro stadigt och
fast, att Gud genom densamma
uppenbarar oss sin vilja, så att
han hos dem, som han sålunda
kallar, vill genom ordet vara
verkande och kraftig, på det de måtte
varda upplysta, omvända och
saliga. Ty det ordet, hvarigenom
vi varda kallade, är Andens
ämbete, som för med sig den Helige
Ande, eller hvarigenom den Helige
Ande varder människorna gifven
(2 Kor. 3: 8), och är »Guds kraft
alla dem till salighet som tro»
(Rom. 1: 16).
När fördenskull den Helige Ande
vill genom ordet vara kraftig, vill
stärka oss och gifva oss krafter,
så vill ock sannerligen Gud, att
vi anamma evangelii ord, tro och
lyda det.
Därföre varda de utvalda uti
den heliga skrift beskrifna med
dessa kännetecken, på det de ifrån
andra måtte åtskiljas, Joh. 10: 27:
»Mina får höra min röst, och jag
känner dem, och de följa mig, och
jag gifver dem evinnerligt lif».
Och de som efter uppsåtet äro
beskärda att få arfvedelen (Ef. 1:
11, 13), de höra evangelium, tro
på Kristus, åkalla Gud och tacka
honom, varda helgade i kärleken,
framhärda i hoppet, i tålamod och
hugsvalelse under korset (Rom.
8: 25); och fast allt detta goda hos
dem ännu är ringa och svagt, så
hungra och törsta de likväl efter
rättfärdigheten (Matt. 5: 6).
Alltså vittnar Guds Ande med
de utvalda, att de äro Guds barn>
och emedan de icke veta, hvad
de skola bedja, såsom sig bör, så
manar Anden själf godt för dem
med osägelig suckan (Rom. 8:
16, 26).
Dessutom vittnar den heliga
skrift, att Gud, som oss kallat, är
trofast och vill det goda verket,
som han i oss begynt, bevara,
fullborda och stadfästa intill
ändan, om vi annars icke själfva
af-vända oss därifrån utan tron, som
vi begynt, fast behålla intill ändan,
till hvilken ståndaktighet han
lofvat oss sin nåd (1 Kor. 1: 9; Fil.
1: 6; 1 Petr. 5: 10; 2 Petr. 3: 9;
Hebr. 3: 24).
Denna Guds uppenbarade vilja
böra vi rannsaka, betrakta och oss
därom beflita, att vi måtte kunna
åtlyda densamma, alldenstund den
Helige Ande vill gifva oss nåd,
krafter och förmåga genom ordet,
hvarmed han oss kallar, men vi
skola icke bjuda till att utgrunda
Guds hemliga och fördolda
nådavals djup. I denna mening
svarade Kristus en förveten frågare,
oin få skulle saliga varda: «
Vinn-läggen eder därom, att I kunnen
ingå genom den trånga porten«
(Luk. 13: 24). Och d:r Luther
säger: »Fortgå i samma ordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>