Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - XI. Om Guds eviga utkorelse och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
Konkordieformeln. II. 11. Om nådavalct.
gifva oss sin nåd; ty han har ju
själf lofvat det, sägande, Luk. 11:
11, 12, 13: »Hvilken ibland eder
är den fader, om hans son beder
bröd af honom, som gifver honom
en sten? Eller om han beder fisk,
månne han gifver honom en orm
för fisk? Eller om han beder
ägg, månne han får honom en
skor pion? Kunnen nu I, som
onda ären, gifva edra barn goda
gåfvor: huru mycket mer skall
eder himmelske Fader gifva den
Helige Ande, dem som bedja
honom»?
Och emedan den Helige Ande
bor uti de utvalda, som tro på
Kristus, såsom uti sitt tempel, och
är icke fåfäng i dem utan drifver
Guds barn att lyda Guds
befallningar, så anstår ej heller de
trogna att vara fåfänga, mycket
mindre att stå emot den Helige
Andes verkan. Fördenskull böra de
öfva sig uti allehanda kristliga
dygder, i all gudaktighet, i
sedlighet, i måttlighet, i tålamod, i
broderlig kärlek och beflita sig
om att göra sin kallelse och
utkorelse fast, på det de så mycket
mindre må tvifla därom, som de
känna hos sig Andens kraftiga
verkan; ty Guds Ande vittnar med
de utvalda, att de äro Guds barn
(Rom. 8: 16). Skulle de
understundom falla i så svåra
frestelser, att de ej mera kunde känna
och finna hos sig någon verkan
af Guds inneboende Ande, utan
hade orsak att klaga med David,
Ps. 31: 23: »Jag sade i min
häpenhet: jag är bortdrifven ifrån
dina ögon»; så böra de dock vara
vid godt mod och äfven säga med
David (ehuruväl de finna annat
hos sig): »likväl hörde du min
böns röst, då jag till dig ropade».
Och emedan vår utkorelse till
det eviga lifvet grundar sig icke
på våra dygder eller vår
rättfärdighet utan på Kristi förtjänst
allena och på den himmelske Fadrens
nådiga vilja, som ej kan förneka
sig själf, emedan han är
oföränderlig så i sin vilja som i sitt
väsende; fördenskull, när hans barn
ej lyda honom utan falla i synd,
så kallar han dem åter genom
ordet till bättring, och den Helige
Ande vill genom ordet vara i dem
kraftig, på det de må besinna sig
och bättra sitt lefverne. Därföre,
när de genom sann bättring och
tron omvända sig till honom, så
vill den himmelske Fadren alltid
visa dem sitt faderliga hjärta, som
frukta för hans ord och göra en
allvarlig bättring. Ty är det
skrifvet, Jer. 3: 1: »När en man
skiljer sin hustru ifrån sig, och hon
far ifrån honom och tager en
annan man, tör han ock taga
henne till sig igen; vorde icke då
landet orenadt? Men du har
bo-lat med många bolare; dock kom
igen till mig, säger Herren».
Men att uti Skriften säges, Joh.
6: 44: »Ingen kommer till mig,
utan Fadren drager honom», det
är rätt och väl sagdt. Men Fadren
vill ingen draga utan medel, utan
han brukar därtill ordet och
sakramenterna såsom ordentliga
medel och verktyg. Och det är
hvarken Fadrens eller Sonens vilja,
att någon skall försumma och
förakta ordets predikan och
emellertid vänta, till dess han varder
dragen af Fadren utan ordet och
sakramenterna. Ty Fadren drager
väl människan genom sin Andes
kraft, men han drager dock henne
efter den ordning, som han insatt,
nämligen genom ordets hörande,
såsom genom ett nät eller en not,
genom hvilket de utvalda varda
ryckta utur satans käftar.
Fördenskull må arma syndare komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
