Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - XI. Om Guds eviga utkorelse och nådaval - XII. Om förut ej nämnda kättare och partier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548 Konkordieformeln. II.
12. Om andra kättare.
i sinnet, att antingen den rena
sanningens förfalskande eller ock
uppenbara och fördömda villfarelser
besmycka, förtiga eller fördölja.
Men denna endräkt älska vi af
hjärtat och söka, så mycket hos
oss står, med alla krafter att
befordra den, hvarigenom Guds ära
må blifva oförkränkt, den
evangeliska sanningen ej må komma att
lida, inga falska lärosatser må
finna rum, syndarne kallas till
allvarsam bättring, de bedröfvade
och svaga i tron upprättas, uti ny
hörsamhet och lydnad stärkas och
alltså genom Jesu enda förtjänst
bekomma den sanna
rättfärdigheten och eviga saligheten. -
XII. Om andra kättare och
sekter, som aldrig hafva
antagit den Augsburgiska
bekännelsen.
Här och där hafva jämväl
inkommit några andra kättare och
sekter, som icke antaga eller
bekänna sig till den Augsburgiska
bekännelsen, hvilkas namn vi uti
denna förklaring förbigått,
nämligen vederdöpare,
schwenkfeldia-ner, nya arianer och antitrinitarier.
Dessas villfarelser äro enhälligt
fördömda af alla församlingar, som
bekänna sig till den Augsburgiska
bekännelsen. Men vi hafva ej
velat uti denna skrift så egentligen
handla om dem, alldenstund vårt
syftemål har nu endast varit att
vederlägga de påfviska
försmädel-serna.
Ty de hafva utan någon försyn
i hela den kristna världen sökt
på det värsta nedsvärta våra
församlingar och deras rena lärare,
förebärande, att näppeligen två
evangeliska predikanter kunna fin-
nas, som komma öfverens uti alla
Augsburgiska bekännelsens
artiklar, utan att det skulle vara en
så stor oenighet dem emellan, att
de själfva icke en gång mer veta,
hvilken den rätta Augsburgiska
bekännelsen är, och hvilken dess
rätta och egentliga mening vara
månde. Fördenskull hafva vi icke
med blotta och få ord eller
allenast med våra namns
underskrif-vande velat betyga vårt samtycke
utan sammanfattat en klar, tydlig
och uppriktig förklaring öfver alla
de artiklar, om hvilka någon tvist
varit emellan den Augsburgiska
bekännelsens teologer. Och detta
halva vi gjort i det syftet, att alla
måtte förstå, det vi icke velat
listigt förtiga och fördölja sådana
tvistigheter och falska meningar.
Och redliga och förståndiga män
skola finna, att vi ingalunda hafva
sträfvat att stifta en bedräglig och
falsk endräkt, ej heller att detta
onda skulle allenast någorlunda
utan fastmera grundligen och väl
blifva botadt och förbättradt.
Fördenskull hafva vi framställt vår
mening på det tydligaste, så att
ock själfva våra motståndare måste
bekänna, att vi uti denna skrift
och förklaring öfver tvistigheten
hafva behållit den sanna, enfaldiga,
uppriktiga, egentliga och närmaste
meningen af den Augsburgiska
bekännelsen, uti hvilken kristliga
mening vi ock, genom Guds nåd,
intill vår sista andedräkt vilja
ståndaktiga blifva. Och, så mycket som
hos oss står och vår ämbetes plikt
och skyldighet fordrar, vilja vi
ingalunda se genom fingret eller
med stillatigande gifva anledning
därtill, att något skulle införas i
våra församlingar och skolor, som
strider med den Augsburgiska
bekännelsens rätta och kristliga
mening, uti hvilka församlingar Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
