Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noter - Augsburgiska Bekännelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559 Noter till Augsburgiska Bekännelsen.
12. Nicolaus af Cusa dog såsom
kardinal och biskop i Brixen 1464.
13. Cyprianus, biskop i Kartago,
dog som martyr 258. Han
kämpade i synnerhet för kyrkans
enhet och hans mest kända skrift
handlar om denna.
14. Hieronymus ansågs såsom
sin tids lärdaste kyrkofader. Själf
munk, ifrade han mycket för
munkväsendet. Mest känd är han
genom sin bibelöfversättning,
Vul-gata, som ännu gäller såsom
romerska kvrkans kyrkobibel. Han
dog 420.
15. Gelasius, en påfve, som dog
497.
16.1 romerska kyrkan plägar
hostian, det är nattvardsbrödet, bäras
i procession kring gatorna, i
synnerhet vid den så kallade »Kristi
lekamens fest». Denna plägsed
har sin grund i den romerska
läran, att i nattvarden brödet
förvandlas till Kristi lekamen och
vinet till Kristi blod.
17. Mässan nattvardsfirningen.
18. Då enligt romerska kyrkans
lära i nattvarden frambäres Kristi
lekamen och blod såsom ett
försoningsoffer, plägade man betala
penningar för att prästerna skulle
sålunda offra för både lefvandes
och dödas synder.
19. Med vråmässor eller stilla
mässor förstås sådana mässor, vid
hvilka ingen utdelning af
nattvarden äger rum utan där prästen
endast inviger brödet och vinet
och offrar Kristi lekamen och blod
till försoning för lefvandes eller
dödas synder.
20. Johannes Chrysostomus
(guldmun), patriark i Konstantinopel,
dog i landsflykt 407. Han räknas
bland grekiska kyrkans yppersta
kyrkofäder och är i synnerhet
berömd för sin glänsande vältalighet
såsom predikant.
21. Hvad de romerske kallade
botsakramentet bestod, enligt
deras lära, af tre stycken: ånger,
syndabekännelse inför präst och
tillfyllestgörelser. Med de
sistnämnda förstodos gärningar, som
prästen ålade den skriftande att
utföra. Till att börja med
ansågos de såsom bevis på ångerns
uppriktighet och afsågo att befasta
densamma. Men ofta och alltmera
blefvo dessa gärningar
hufvudsaken och betraktades såsom
betalning eller tillfyllestgörelse för
begångna synder. När härtill kom,
att man ansåg sig kunna förvandla
en art af tillfyllestgörelse till en
annan, t. ex. till att betala
penningar i något fromt syfte, så var man
snart framme vid aflatshandeln.
22. Gerson, en berömd lärare i
Paris († 1429). Han kallades doctor
christianissimus (den mest
kristlige läraren) och ifrade för kyrkans
! reformerande.
23. Summister kallades i
medeltiden de teologer, som framställde
summan af det kristliga
läroinnehållet i vetenskaplig fbrm.
24. Jovinianus, en romersk munk
i 4:de årh., bekämpade
verkhelighet och särskildt munkväsende,
själfplågeri, celibat och fasta.
25. Ireneus, en mycket berömd
kyrkofäder och biskop i Lyon,
dog såsom martyr 202.
26. Den romerska kyrkan lär, att
utom lägens bud, hvilka alla äro
skyldiga att hålla, finnas också
»evangeliska råd», genom hvilkas
efterföljande man kommer till en
högre fullkomlighet än den af lagen
kräfda. Främst bland de
evangeliska råden ställdes de tre
munklöftena: fattigdom, ogift ständ och
lydnad.
27. Don Ramiro af Aragonien
hade ingått i kloster, men sedan
hans broder, konungen af Arago-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
