Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noter - Augsburgiska Bekännelsen - Apologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
Noter titi Apologien.
nien, aflidit barnlös, utbytte han
klostret mot konungatronen 1134.
28. Genom att göra mera än man
var skyldig, särskildt genom att
iakttaga de »evangeliska råden»,
kunde man, enligt romersk upp-
fattning, samla en öfverloppsskatt
af goda gärningar, af hvilken
kunde meddelas åt andra. Äfven
denna lära var en förutsättning för
af-latshandeln.
Apologien.
Första artikeln.
1. De romerska teologerna lärde,
att Adams syndafall tillräknas hela
människosläktet och har till löljd,
att människorna förlorat den
gudomliga nåd, som genom en
särskild akt gats åt den första
människan (arfsyndens formale), och
födas med en ond begärelse,
hvilken har sitt egentliga säte i
människans kroppslighet och består
däri, att kroppen med dess lustar
ej är underdånig anden utan i kamp
mot denna. Den onda begärelsen
kallade man arf syndens materiale.
2. Skolastiker kallades i
medeltiden de teologer, hvilka gjorde
till sin uppgift att vetenskapligt
framställa öch bevisa kyrkans lära.
Sitt namn halva de af
katedral-och klosterskolorna, hvilka de
tillhörde.
3. Skolastikerna lärde, att
arfsynden (den onda begärelsen) är en
fornes, ett retelsemedel till det
onda men också ett öfningsmedel
till det goda.
4. Syftar därpå, att till den första
människans Gudsbeläte hörde
äfven fullkomlig jämvikt af alla
kroppens krafter med hvarandra och
med de högre själskrafterna.
5. Ambrosius, biskop i Milano (†
397), var en af de allra utmärktaste
kyrkofäderna. Han kämpade med
stor karaktersfasthet mot både
världsliga herrar och mot
irrlärare. Särskildt har han gjort sig
känd såsom skapare af en ny
kyrkosång.
6. Petrus Lombardus, biskop i
Paris († 1164), var en af de mest
berömda skolastikerna. Hans
lärobok i trosläran hade en ofantligt
stor betydelse för medeltidens
teologi.
7. Thomas Aqvinas,
dominikaner-munk och lärare i Paris († 1274),
anses hafva varit den
djupsinnigaste och skarpsinnigaste
skolastis-ke teolog. Efter honom kallades
dominikanerna thomister.
8. Bonaventura var
franciskaner-munk, lärare i Paris och sedan
kardinalbiskop. Han uppträdde
första gången såsom lärare i
teologi i Paris på samma dag som
äfven Thomas Aqvinas gjorde
detta och båda dogo samma år 1274.
Beundrande hans »änglarena»
personlighet kallade hans samtida
honom »den serafiske läraren».
9. Hugo af S:t Victor (ett kloster
i Paris) † 1141, var en af de
kyrkolärare, som sträfvade efter att
förena skolastiken med mystiken, för
hvilken senare det var
utmärkande att vilja icke så mycket med
förståndet som fastmera med
känslan omfatta den kristna tron.
Hugo kallades af sina samtida
»den andre Augustinus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
