- Project Runeberg -  Lutherska kyrkans bekännelseskrifter /
564

(1895) [MARC] [MARC] Translator: Gottfrid Billing With: Martin Luther, Gottfrid Billing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noter - Apologien - Schmalkaldiska artiklarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

564

Noter till Schmalkaldiska artiklarna.

den gamla kyrkan ansåg härleda
sig från apostlarne.

7. Grekiska kanon = den
liturgiska ordningen för
nattvardsfir-ning i grekiska kyrkan.

8. Ærius, en armenisk presbyter
i midten af 4:de årh., bekämpade
åtskilliga kyrkobruk, såsom t. ex.
förbön och offer för de döda.

Trettonde artikeln.

1. Guardian kallades
föreståndaren för ett enskildt
franciska-nerkloster. Föreståndaren för ett
helt lands kloster kallades
provin-eial, och i spetsen för alla
francis-kanerkloster stod en general, som
hade sitt säte i Rom.

2. Enligt Platon är tärningen ett
uttrj’ck för tonernas fulla sam-

klang men också en bild af god
och rätt samfundsordning.

3. Benedictus af Nursia († 543)
reformerade munkväsendet. Den
Regel eller lag, han för
detsamma föreskref, innehåller 73 kapitel
och förenar med sträng tukt och
ordning mildhet och hänsikt till
de mänskliga beholven.

4. Aristippus, grekisk filosof i
4:de årh. före K. f, lärjunge af
Sokrates.

5. Extravaganter, den sista delen
af den romerska kyrkans lagbok
(Corpus juris canonici), innehåller
de senare påfvarnes dekreter, som
samlades år 1500.

Fjortonde artikeln.

1. Pindarus, en grekisk skald i
5:te årh. lore K. f.

Schmalkaldiska artiklarna.

Andra delen.

Andra artikeln.

1. Själamässor m. m. Med
själamässor menas mässor, som för
betalning höllos för de dödas
själar för att befria dem från
skärselden. Sådana själamässor höllos
veckodagen, månadsdagen och
årsdagen efter dödsdagen, och i
förbindelse med dem stodo vigilier
eller gudstjänster med böner för
de döde. Dessa höllos om natten
eller tidigt på morgonen. Under
veckan efter allhelgonadag (den
l:a November) höllos mässor hvar
dag, hvarvid man tänkte äfven på
sådana döde, för hvilka ej hölls
särskild mässa. Med själabad
förstås antingen bad, som i förening

med förplägning bestodos de fattiga
för att genom denna välgärning
bereda lindring åt själar i
skärselden, eller ock bad, som i
samma syfte bestodos
klosterpersonalen, sedan vigilian och mässan för
de döda hållits.

2. Med vikarisler torde förstås
sådana, som för betalning åtogo sig
att göra kyrkobot i andras ställe.

Tredje delen.

Tredje artikeln,

1. Gyllenåret=)Vibe\hret, innebar
en stor utvidgning af aflatshandeln.
År 1300 förkunnade påfven
Bonifacius den 8:de alla, som
botfär-digt under 15 dagar besökte en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann95/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free