Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
9
skulle dricka sin sejdel, till den grad plågades han
av törst. Klockan var en kvart över nio. Han kände
sig själv; så fort det fyllda glaset ställdes framför
honom, skulle han tömma det i ett drag. Och vad
skulle han sedan göra till klockan elva?
Han gick vidare. — Jag går fram till Madeleine,
tänkte han, och sedan långsamt tillbaka. När han
var framme vid hörnet av Place de l’Opéra, mötte
han en fet ung man, vars ansikte han otydligt tyckte
sig känna igen. Han följde efter honom, i det han
letade i sitt minne och gång på gång upprepade för
sig själv: — Var tusan har jag sett den där gossen
förr? Helt plötsligt utbrast han högt: — Åh,
Fores-tier! påskyndade sina steg och lade sin hand på den
andres axel. Denne vände sig om, såg på honom
och sade: — Vad vill ni mig, min herre?
Duroy brast i skratt. — Känner du inte igen mig?
— Nej.
— Georges Duroy vid Sjätte husarerna.
Forestier räckte honom båda händerna. — Ah,
min gubbe! Hur mår du?
— Tack, bra. Och du?
— Åh, inte vidare bra. Kan du tänka dig, att jag
har ett bröst som av papier maché. Jag hostar sex
månader av de tolv till följd av en bronkit, som jag
ådrog mig i Bougival, samma år som jag kom hem
till Paris — det är nu fyra år sedan.
— Men du ser dock välmående ut.
Forestier tog sin gamle kamrat under armen,
talade om sin sjukdom, sina läkares råd och åsikter
och svårigheten för honom att åtlyda dem. De hade
förordnat, att han skulle tillbringa vintern vid
Medelhavet, men hur skulle han kunna göra det? Han
var gift och tidningsman och hade det bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
