Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
13
mycket åtsittande redingot och spetsiga skor, en
mondän reporter med kvällens nyheter.
Så kom Forestier tillbaka, hållande under armen
en lång, mager herre mellan trettio och fyrtio år,
svartklädd med vit halsduk, med mörk hy, spetsiga
mustascher och arrogant och självbelåten min.
Forestier sade till honom: — Adjö, käre mästare. Den
andre räckte honom handen. — På återseende, min
vän. Varpå han visslande gick nedför trappan med
käppen under armen.
— Vem var det där? frågade Duroy.
-— Det var Jacques Kival, den ryktbare
krönikören, duellanten. Han var här för att läsa sitt
korrektur. Garin, Montel och han äro de tre förnämsta
krönikörerna i Paris. Han får här trettiotusen francs
om året för två artiklar i veckan.
Och när de voro på väg ut, mötte de en liten man
med långt hår, tjock och snaskig, som pustande kom
uppför trappan. Forestier hälsade mycket artigt.
. — Norbert de Varenne, sade han, skalden,
författaren till Döda solar, ännu en, som får bra
betalt.. Varje berättelse, han lämnar oss, kostar
trehundra francs, och de längsta innehålla inte mer än
tvåhundra rader. Men låt oss gå till Napolitain,
ty jag försmäktar av törst.
När de sutto på kaféet, ropade Forestier: —• Två
sejdlar! och sedan tömde han sin i ett enda drag,
under det att Duroy drack sitt öl i små klunkar, som
om det varit något dyrbart och sällsynt.
Hans sällskap, som suttit tyst och funderat,
utropade plötsligt: — Varför gör du inte ett försök som
tidningsman?
Den andre såg på honom med överraskad min; så
sade han: — Men jag har aldrig skrivit något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
