Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
17
Duroy hörde inte på längre. En av kvinnorna hade
lutat sig mot deras loge och såg på honom. Hon
var storväxt och mörk, sminkad och pudrad, med
svarta ögon med penslade ögonhår under ett par
stora, artificiella ögonbryn. Hennes alltför fylliga
barm spände ut sidenet i hennes mörka klänning,
och de målade läpparna, röda som ett sår, förlänade
henne något visst bestialiskt, glödande, överdrivet
men ändock åtråväckande.
Med en knyck på huvudet vinkade lion till sig en
av sina väninnor, en blondin med rött hår och
ävenledes fet, och sade så högt, att det skulle höras: —
Se där en vacker gosse. Om han vill ha mig för tio
louisdorer, så säger jag inte nej.
Forestier vände sig om, smålog och klappade
Duroy på benet. — Det gällde dig. Du har tur, min
vän. Mina lyckönskningar. Den forne underofficeren
rodnade, och med fingret vidrörde han instinktivt de
båda guldmynt han hade i västfickan. Så gick ridån
ner, orkestern spelade en vals. Då sade Duroy: —
Om vi skulle gå ut på galleriet ett slag?
— Som du vill. De gingo ut och drogos genast
in i strömmen av promenerande.
Duroy insöp med förtjusning den av tobaksrök,
människors utdunstning och skökornas parfymer
fördärvade luften, men Forestier svettades, flåsade
och hostade.
— Låt oss gå till trädgården, sade han. De veko
av å\ vänster och trädde in i ett slags
vinterträdgård, där två stora, fula fontäner svalkade luften.
Under idegranar och tujor i baljor sutto män och
kvinnor vid zinkbord och drucko.
— En sejdel till? frågade Forestier.
— Ja, gärna.
B. A. %
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
