- Project Runeberg -  Bel Ami /
29

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BEL AMI

29

föreslog en skål för herr Walter: — En långvarig
blomstring för La Yie Frangaise!

Alla bugade sig för chefen, som smålog, och
Du-roy, som var som berusad av sin triumf, tömde sitt
glas i ett drag. Han kände i sin kropp en
övermänsklig styrka, i sin själ en oövervinnelig
beslutsamhet och ett oändligt hopp. Nu kände han sig
hemma bland dessa människor, han hade intagit en
ställning, erövrat sin plats. Hans blick vilade med
en ny säkerhet på deras ansikten, och för första
gången vågade han tilltala sin granne: — Min fru,
ni har de vackraste örhängen, jag någonsin sett.

Iion vände sig leende mot honom: — Det är min
egen idé att bära diamanterna så här helt enkelt vid
en tråd. Man skulle kunna ta dem för daggdroppar,
icke sant?

Förvirrad av sin djärvhet och fruktande att säga
en dumhet, mumlade han:—Det är charmant...
men örat gör sig också gällande därvidlag.

Hon tackade honom med en blick, en av dessa
klara kvinnoblickar, som tränga ända till hjärtat.
Och när ban vände på huvudet, mötte han åter fru
Forestiers ögon, alltjämt välvilliga, men nu tyckte
han sig även urskilja munterhet, illmarighet och
uppmuntran i dem.

Strax efteråt lämnade man matsalen för att dricka
kaffe. På skämt bjöd Duroy flickan armen. Hon
tackade honom med allvarlig min och höjde sig på
tåspetsarna för att kunna lägga sin hand på
kavaljerens arm.

— Behagas det kaffe, herr Duroy? Och fru
Fores-tier räckte honom en kopp med detta vänliga
småleende, som icke lämnade hennes läppar.

— Tack, min fru. Han tog emot koppen, och då
han ängsligt lutade sig fram för att med socker-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free