Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
57
berättade med en gymnasists oövade stil och en
underofficers ’uttryck. På en timme hade han fått
färdig en krönika, som påminde om ett kaos av
dumheter, och bar den med tillförsikt till tidningen. Den
förste, han mötte där, var Saint-Potin, som tryckte
hans hand och frågade:—Har ni läst mitt samtal
med kinesen och med hinduen? Är det inte lustig?
Det har roat hela Paris. Och jag som inte ens sett
deras nästippar.
Duroy, som inte läst något, tog genast tidningen
och ögnade igenom en lång artikel med rubriken
»Indien och Kina», under det att reportern
utpekade de intressanta ställena.
Så kom Forestier, flåsande och med viktig min:
— Det var bra. Jag behöver er båda. Därmed uppgav
han en massa politiska upplysningar, som han måste
ha till samma kväll. Duroy lämnade honom sin
artikel.
—- Mycket bra. Jag skall lämna fram den till
chefen. Det var allt.
Saint-Potin tog sin nye kamrat med sig, och när
de voro ute i korridoren, sade han: — Har ni varit
vid kassan?
— Nej. Varför det?
— Varför det? För att hämta era pengar.
Förstår ni, man måste alltid ta ut en månad i förskott.
Man vet aldrig, vad som kan hända.
— Men . . . jag begär ju ingenting bättre.
— Jag skall presentera er för kassören. Han gör
inga svårigheter. Man betalar bra här.
Och Duroy lyfte sina tvåhundra francs jämte
tjuguåtta francs för gårdagens artikel, så att han i
förening med det, han hade kvar av sin avlöning
från järnvägen, hade trehundrafyrtio francs på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
