Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
12-3
Hon räckte honom båda händerna med en
förtjusande åtbörd, och Duroy, som kände sig obesvärad
till följd av rummets tarvliga utseende, fattade dem
och kysste den ena, såsom han sett Norbert de
Ya-renne göra.
Hon bad honom taga plats. Betraktande honom
från hjässan till fotabjället, sade hon sedan: — Yad
ni är förändrad! Ni har fått ett helt annat utseende.
Paris har gjort er gott. Men berätta nu allt nytt.
Och de började prata, som om de varit gamla
bekanta, ty de kände, hur en ögonblicklig förtrolighet
uppstod mellan dem, kände en av dessa strömningar
av förtroende, intimitet och tillgivenhet, som på
fem minuter gör två människor av samma karaktär
och ras till vänner.
Helt plötsligt avbröt den unga kvinnan sig och
utbrast: — Det är löjligt, men det förefaller mig,
som om jag känt er i tio år. Yi komma otvivelaktigt
att bli goda kamrater. Yill ni det?
— Ja, gärna, svarade han med ett leende, som
sade ännu mer.
Det knackade sakta på den dorr, genom vilken
hon kommit in, och hon ropade: — Du får komma in,
liten. Och flickan kom in, gick direkt fram till
Duroy och räckte honom handen.
Modern mumlade förvånad: — Men detta är ju en
erövring! Jag känner inte igen henne längre. Efter
att ha kysst flickan, lät den unge mannen henne
taga plats bredvid sig och gjorde med allvarlig min
henne frågor om vad hon haft för sig, sedan de
träffats. Iion svarade med sin späda röst och sin
allvarliga min.
Så slog klockan tre, och tidningsmannen reste sig
upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
