- Project Runeberg -  Bel Ami /
84

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

GTJY DE MAUPASSANT

Duroy, som med nervös min stod och grävde i sina
fickor, utbrast: — Hör nu, Foucart, jag har glömt
min portmonnä hemma och måste äta middag i
Luxembourg. Låna mig femtio sous till droskpengar.

Mannen tog upp tre francs ur västfickan och
frågade: -— Behöver herr Duroy inte mer?

•— Nej, nej, det räcker. Tack så mycket. Och
sedan skyndade han ut och åt middag på en sylta, där
han hamnade de dagar, han var nästan pank.

Klockan nio satt han framför brasan i den lilla
salongen och väntade på sin älskarinna. Hon
anlände mycket glad och livlig. — Om du vill, gå vi
först ut ett slag och återvända hit klockan elva. Det
är ett härligt promenadväder.

Han svarade vresigt: — Yarför skola vi gå ut?
Yi ha det mycket bra här.

Hon svarade, utan att taga av sig hatten: — Om
du visste, vilket härligt månsken det är. Det är en
verklig njutning att promenera i kväll.

Han sade med ursinnig min: — Det är möjligt,
men jag har inte lust att promenera. Hon kände sig
förargad, sårad och frågade: — Vad är det fatt med
dig? Varför talar du i en sådan ton? Jag har lust att
gå ut ett slag och kan inte inse, varför det skall
förarga dig. Han reste sig upp, helt ursinnig. — Det
förargar mig inte. Det tråkar ut mig, det är allt.

Hon var en av dem, som motstånd retar och
ohövlighet förargar. Hon sade i en ton av förakt, kall
vrede: — Jag är inte van vid att man talar så till
mig. Då går jag ensam. Adjö!

Han förstod, att saken tagit en allvarlig
vändning, sprang fram, fattade hennes händer, kysste
dem och stammade: — Förlåt mig, älskade, förlåt
mig. Jag är mycket nervös och retlig i kväll. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free