- Project Runeberg -  Bel Ami /
99

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BEL AMI

12-3

var mycket högre, än den verkligen var. Efter en
stunds tystnad återupptogs samtalet, och man talade
om herr Linets utsiker att komma in i Akademien.
Fru Walter talade älskvärt men lugnt och likgiltigt.

Hon var en smula för fet, ännu vacker, men i den
farliga ålder då en kvinna börjar tackla av. Hon
bibehöll sig tack vare omsorgsfull omvårdnad,
försiktighet, ett hygieniskt levnadssätt och hudpreparat.
Hon föreföll förståndig i allt, en av dessa kvinnor,
vilkas själ är raklinjig som en fransk trädgård. Man
går omkring i den, utan att bli överraskad, men
finner dock ett visst behag. Hon besatt en finkänslig
och säker uppfattning, godhet, tillgivenhet och en
lugn välvilja, som räckte till för allt och alla.

Hon observerade, att Duroy icke sagt något och
att han föreföll en smula bortkommen, och
alldenstund damerna alltjämt talade om Akademien, sade
hon: — Vem föredrar ni, herr Duroy, som bör känna
till saken bättre än någon annan?

Han svarade utan tvekan: — Därvidlag, min fru,
fäster jag aldrig något avseende vid kandidaternas
alltid omstridda förtjänster utan vid deras ålder och
hälsotillstånd. Enligt min åsikt är en ordentlig
hy-pertrofi, en utvecklad äggvita och framför allt en
påbörjad störning i rörelseförmågan av hundra
gånger större vikt än fyrtio volymer om barbarpoesi.

Förvånad tystnad följde på hans ord. Fru Walter
frågade leende: — Varför det?

— Därför att jag aldrig tänker på något annat än
det nöje en sak kan bereda damerna. Ty är det icke
så, min fru, att Akademien icke intresserar er annat
än då en akademiker dör? Ju flera som dö, desto
lyckligare böra ni vara. Men för att de skola dö
fort, måste man invälja gamla och sjukliga män.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free