Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
12-3
några ord till henne. Hon svarade på samma sätt,
som hennes mor skulle ha gjort det, utan minsta
tvekan om vad hon skulle säga.
Vicomtesse de Percemur, som satt till höger om
herr Walter, anslog en furstinnas låter, och Duroy,
som fann henne löjlig, frågade med sänkt röst fru
de Marelle: — Känner ni den andra, henne som
skriver under signaturen »Röda dominon»?
— Ja, mycket väl — baronessan de Livar.
— Är hon av samma slag?
— Nej. Men lika löjlig. En lång, mager kvinna
på sextio år, med löshår, stora ’utstående tänder,
åsikter från restaurationen och toaletter från
samma tidevarv.
Sedan vidtog en politisk diskussion mellan
chefen, de två deputeradena, Norbert de Yarenne och
Jacques Rival; den varade enda till desserten.
Då man återvände in i salongen, gick Duroy åter
fram till fru de Marelle och sade, i det han blickade
henne djupt i ögonen: — Vill ni, att jag skall följa
er hem i kväll?
— Nej. Herr Laroche-Mathieu, som bor alldeles
i min närhet, lämnar av mig vid min port för var
gång, jag är här på middag.
•—- När får jag återse er?
-— Kom och ät frukost lies mig i morgon.
Ock de skildes åt, utan att säga mer.
Duroy stannade inte länge, ty kan tyckte, att det
var tråkigt där.
Han somnade i ett lyckorus ock steg tidigt upp
för att taga en promenad i Boulogneskogen, innan
han begav sig till mötet. Han anlände till sin gamla
älskarinnas port litet före den utsatta tiden. Hon
tog emot konom med framsträckta läppar, som om
det icke förekommit någon brytning, och för ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
