Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
12-3
övrigt svuro båda på att de hört den andres kula
vissla förbi örat.
Vid elvatiden följande förmiddag emottog Duroy
»ett litet blått»: »Min Gud, vad jag varit rädd!
Kom med ens till Rue de Constantinople, så att jag
får kyssa dig, älskade. Vad du är modig — jag
dyrkar dig. Clo.»
Han begav sig till mötet, och hon kastade sig i
hans armar och betäckte honom med kyssar.
— O, älskade, om du visste, vad jag blev
uppskakad, när jag läste tidningarna i morse. Tala om
för mig — jag vill veta allt!
Han berättade noga alla detaljer. Så sade hon:
— En sådan natt du måste ha haft före duellen!
— Visst inte! Jag sov gott!
■—■ Jag hade inte kunnat få en blund i ögonen.
Men tala nu om, hur allt gick till på mötesplatsen.
Han skildrade saken riktigt dramatiskt, och då
han slutat, sade hon: —Du vet det ej, men jag kan
icke längre leva utan dig! Jag måste träffa dig, och
det är inte så lätt, så länge min man är i Paris.
Mången gång har jag tillfälle en stund på
morgonen, innan du stigit upp, och då skulle jag kunna
springa hem och kyssa dig, men jag vill inte mer
beträda det förskräckliga hus, där du bor. Vad skola
vi ta oss till?
Han kom plötsligt på en idé och frågade: — Hur
mycket betalar du här?
-— Hundra francs i månaden.
— Gott, då tar jag lägenheten för egen räkning
och bor här helt och hållet. Mitt rum duger inte
längre för mig i min nuvarande ställning.
Efter att ha funderat ett ögonblick sade hon: —
Nej. Det vill jag inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
