Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 GTJY DE MAUPASSANT
ÅTTONDE KAPITLET.
Duellen hade gjort Duroy till en av de förnämsta
krönikörerna vid La Vie Frangaise, men
som det alltid föll sig mycket svårt för honom att
finna nya uppslag, tog han till specialitet att
deklamera över sedeslösheten, karaktärens sjunkande,
fosterlandskärlekens försvagande och den franska
ärans blodlöshet. (Han hade hittat på ordet
»blod-löshet» och kände sig stolt över det.)
Och då fru de Marelle gjorde narr av hans
tirader, svarade han leende:
— Ba, det förhjälper mig till ett gott rykte för
framtiden.
Han bodde numera vid Rue de Constantinople, dit
han fört sin kappsäck, sin borste, sin rakkniv och
sin tvål, som utgjorde alla hans ägodelar. Två à tre
gånger i veckan kom den unga kvinnan hem till
honom, innan han stigit upp, klädde av sig och gled
ner i sängen, darrande av kölden ute på gatan.
Duroy å sin sida åt middag var torsdag hos
familjen och tjusade till mannen genom att tala om
lantbruk, och alldenstund han själv intresserade sig
för sådant, blevo båda så ivriga, att de helt och
hållet glömde henne, som somnade i soffan,
Laurine brukade ävenledes somna, ibland i
faderns, ibland i Duroys knä.
Februari närmade sig sitt slut. Man började
känna violdoft på gatorna, när man gick förbi
mång-larnas kärror.
Duroy levde utan ett enda moln på sin himmel.
En natt, när han kom hem, fann han ett brev, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
