Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
12-3
Sedan följde långvarig tystnad, en intensiv,
pinsam tystnad.
Så började till sist Forestier tala med flämtande,
halvkvävd röst, som det var hjärtslitande att höra.
—- Hur många solnedgångar får jag månne ännu
se? ... Åtta . .. tio ... femton eller tjugu ...
kanske trettio. .. inte fler... Ni ha god tid på
er, ni andra . . . för mig är det slut. . . Och allt
fortgår efter mig . . . som om jag aldrig existerat. . .
Han satt tyst några minuter; så fortsatte han: Allt,
det jag ser, påminner mig om att jag om några
dagar aldrig mer får se det... Det är ohyggligt...
Jag får aldrig mer se något. . . ingenting av det,
som existerar ... de minsta småsaker, man
använder .. . glasen ... tallrikarna ... sängarna, i vilka
man vilar så bra. . . vagnarna. Det är skönt att
fara ut och åka om kvällarna . . . Yad jag älskat
allt detta!
Det hade blivit alldeles mörkt i rummet, och
endast fönstret var ännu urskiljbart och avtecknade i
sin ljusare fyrkant den unga kvinnans orörliga
silhuett.
Forestier frågade i retlig ton: —- Nå, får man
ingen lampa i dag? Detta var ett egendomligt sätt att
se till en sjuk.
Skuggan, som avtecknade sig mot fönsterrutorna,
försvann, och man hörde pinglandet av en klocka.
En betjänt kom strax efteråt in med en lampa, som
han ställde på kakelugnen. Fru Forestier frågade
sin man: — Yill du gå till sängs eller komma ned till
middagen?
Han mumlade: — Jag kommer ned.
Under väntan på middagen sutto alla tre
orörliga i närmare en timme och yttrade endast då och
då ett ord. Till sist anmäldes det, att middagen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
