Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 GTJY DE MAUPASSANT
ske glömt det, så jag skall hjälpa er... Upprepa
efter mig: Confiteor Deo
omnipoten-ti... Beatæ Mariæ semper
virgi-ni.... Han gjorde uppehåll gång på gång för att
den andre skulle hinna med. Så sade han: Och nu
skall ni bikta er.
Den unga kvinnan och Duroy sutto orörliga,
gripna av en sällsam oro.
Den sjuke mumlade något. Prästen upprepade:
— Ni har haft syndiga böjelser... av vad slag, mitt
barn?
Den unga kvinnan reste sig upp och sade
okonstlat: — Låt oss gå ned i trädgården en stund. Vi böra
icke höra hans hemligheter.
De slogo sig ned på en bänk i trädgården. Efter
några minuters tystnad frågade Duroy: — Dröjer
det länge, innan ni återvänder till Paris?
— Nej då. Jag återvänder, så fort allt är klart
här.
— Om tio dagar?
— Ja, allra högst.
— Han har således inte en enda släkting?
— Inga andra än kusiner. Hans föräldrar dogo,
när han var helt ung.
Om en stund kom betjänten och anmälde, att
prästen var färdig. De gingo upp tillsammans.
Forestier tycktes ha magrat ännu mer sedan
föregående dag.
Prästen höll hans hand. — På återseende, mitt
barn. Jag kommer tillbaka i morgon bittida. Så
avlägsnade han sig.
Då han gått, försökte den döende, som andades
flämtande, att sträcka ut båda händerna mot
hustrun och stammade: — Rädda mig . .. rädda mig .. .
älskade ... jag vill icke dö.. . jag vill icke dö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
