Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
GTJY DE MAUPASSANT
sade er en gång hemma hos er, att det hade varit
min käraste dröm att gifta mig med en sådan
kvinna som ni. I dag upprepar jag denna min önskan.
Svara mig ej. Låt mig fortsätta. Det är icke en
anmodan, jag framställer till er. Platsen och stunden
skulle göra det till något förhatligt. Jag anser mig
endast icke höra lämna er i okunnighet om att ni
kan göra mig lycklig med ett ord, att ni kan göra
mig antingen till en broderlig vän eller till och med
er make, att mitt hjärta och min person tillhöra er.
Jag vill inte, att ni svarar mig nu, jag vill icke, att
vi här tala mer om denna sak. När vi återse
varandra i Paris, skall ni låta mig förstå, vilket beslut ni
fattat. Till dess icke ett ord mer, eller hur?
Charles Forestier begravdes två dagar senare utan
någon pomp på kyrkogården i Cannes. Och
Georges Duroy skulle följa med Parisexpressen, som
avgick klockan halv två. Fru Forestier följde honom
till tåget. De promenerade helt lugnt av och an på
perrongen, medan de inväntade tåget, och
samtalade om likgiltiga ämnen. Så anlände tåget, och
tidningsmannen intog sin plats. Lokomotivet visslade,
och tåget satte sig sakta i gång.
Den unge mannen lutade sig ut genom
kupéfönstret och betraktade den unga kvinnan, som stod
orörlig och följde honom med blicken. Helt plötsligt,
just då han skulle förlora henne ur sikte, kastade
han till henne en slängkyss med båda händerna.
Hon besvarade den med en mera diskret,
tveksam, nästan endast antydd åtbörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
