- Project Runeberg -  Bel Ami /
140

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140 GTJY DE MAUPASSANT

derliga vittnena närvarande, och att de redan
samma kväll skulle avresa till Rouen. Följande dag
skulle de omfamna tidningsmannens gamla
föräldrar och stanna några dagar hos dem.

Duroy hade sökt förmå henne att avstå från denna
plan, men när han inte lyckats, hade han till sist
funnit sig däri.

Den 10 maj begåvo de nygifta sig genast efter
vigseln till Saint-Lazarebangården för att följa med
sextåget, som skulle föra dem till Normandie.

De hade knappast växlat tjugu ord ända till det
ögonblick, då de befunno sig ensamma i kupén. Så
fort tåget satte i gång, sågo de på varandra och
brusto i skratt för att dölja en viss förlägenhet, som
de inte ville visa.

Han satt med hennes hand i sin och frågade sig
själv med en viss oro, hur han skulle kunna övergå
till smekningar. Han skulle inte ha känt sig så där
orolig ens inför en ung flickas okunnighet, men
Madeleines vakna, illmariga intelligens gjorde
honom förlägen. Han kände fruktan för att förefalla
henne alltför blyg eller alltför brutal, alltför
långsam eller alltför burdus.

Han kramade hennes hand, och då hon icke
besvarade hans vädjan, sade han: — Det förefaller mig
riktigt lustigt, att ni är min hustru.

Hon föreföll förvånad. — Yarför det?

— Jag vet inte. Det förefaller mig lustigt. Jag
känner lust att kyssa er, och det förvånar mig, att
jag har rättighet därtill.

Hon bjöd honom lugnt sin kind, och han kysste
den, såsom man kysser sin syster.

Han återtog: — Första gången, jag såg er (ni
kommer väl ihåg, på den där middagen till vilken
Forestier bjöd mig) tänkte jag: »För tusan, om jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free