Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
GTJY DE MAUPASSANT
slå armarna om halsen på honom, men hon reste sig
med allvarlig min, hälsade ceremoniöst, som om hon
varit vuxen, och lämnade med värdig min rummet.
Hon hade en sådan uppsyn av kränkt kvinna, att
han blev helt häpen. Hennes mor kom in. Han
kysste hennes händer.
— Yad jag tänkt mycket på dig, sade han.
— Och jag på dig, sade hon.
De satte sig. De smålogo mot varandra, blickade
varandra i ögonen och kände lust att kyssas. — Min
kära lilla Clo, jag älskar dig.
— Och även jag dig.
-—■ Alltså .. . alltså är du inte alltför ond på mig?
— Ja och nej... Det beredde mig smärta, men
sedan förstod jag dina skäl och sade mig: »Ba, förr
eller senare kommer han tillbaka till mig».
— Jag vågade inte komma tillbaka. Jag frågade
mig vilket mottagande jag skulle få. Jag vågade
inte, men jag kände alltid stor lust. Apropå det —
vad är det fatt med Laurine? Hon hälsade knappast
på mig och lämnade rummet med ursinnig min.
— Jag vet inte. Men efter ditt giftermål kan man
inte tala längre med henne om dig. Jag tror
verkligen, att hon är svartsjuk.
— Nej, hör d’u . . .
— Jo, min käre vän. Hon kallar dig aldrig mer
Bel Ami, utan endast herr Forestier.
Du Roy rodnade. Så flyttade han sig närmare
den unga kvinnan och sade:
—- Ge mig en kyss. Hon gjorde det. Yar kunna
vi åter träffas? frågade han.
— Jo ... vid Rue de Constantinople.
—• Ah! ... Lägenheten är således inte uthyrd?
— Nej . .. jag har behållit den.
— Har du behållit den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
