Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
167
ket väl, att detta till sist skulle göra Madeleine
ursinnig, och tio gånger under kvällens lopp fann han
tillfälle att med godmodig ironi tala om »hanrejen
Forestier».
Han hyste icke längre något agg mot den döde;
han hämnades honom.
Hans hustru låtsades icke höra det, utan visade
sig leende och likgiltig.
När hon följande dag skulle framföra sin
inbjudan till fru Walter, ville han förekomma henne för
att träffa chefens fru ensam och uppdaga, om hon
verkligen förälskat sig i honom. Det roade och
smickrade honom. Och så . . . varför inte .. . om det
var möjligt.
Han infann sig vid Boulevard Malesherbes
klockan två. Han fick vänta inne i salongen. Fru Walter
kom in med utsträckt hand och lycklig uppsyn.
— Vilken god vind för er hit?
— Ingen god vind, utan endast min önskan att
träffa er. Någon makt har tvungit mig till er — jag
vet inte varför, jag har ingenting att säga er. Jag
har kommit hit — här är jag! Förlåt mig detta
tidiga besök och min uppriktiga förklaring.
Han sade det artigt och skämtsamt, med ett
leende på läpparna och en underton av allvar i rösten.
Hon blev förvånad, rodnade litet och stammade: —
Men . . . verkligen . . . jag förstår inte ... ni
förvånar mig . . .
Han tillade: — Det är en förklaring, avgiven med
glad uppsyn för att inte skrämma er.
Nu sutto de bredvid varandra. Han tog saken från
den glada sidan.
— Det är således en förklaring ... allvarlig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
