- Project Runeberg -  Bel Ami /
176

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

GTJY DE MAUPASSANT

Hon tog händerna från ansiktet och vände det
mot honom; det var blekt och förvridet. — Lämna
mig .. . lämna mig nu . .. gå härifrån ... gå
härifrån . . . endast på fem minuter. . . jag lider alltför
mycket i er närhet... jag vill be ... jag kan det
ej . .. gå härifrån .. . lämna mig ensam .. . för att
be ... låt mig bönfalla Gud . .. att ban förlåter
mig ... att han räddar mig . .. lämna mig ... i fem
minuter. ..

Han reste sig upp, utan att säga ett ord. Så
frågade han efter ett ögonblicks tvekan: — Får jag
komma tillbaka snart?

Hon gjorde en åtbörd, som om hon velat säga: —
Ja, snart. Då gick han fram mot koret.

Hon försökte be. Hon ansträngde sig att i en
övermänsklig åkallan vädja till Gud, och darrande i
hela kroppen och med förtvivlan i själen ropade hon
upp mot himmeln: — Förbarmande!

Hon slöt ögonen med raseri för att icke längre se
honom, som just lämnat henne! Hon förjagade
honom ur sina tankar, hon kämpade mot honom, men
i stället för den himmelska uppenbarelse, hon i sitt
hjärtas förtvivlan väntade, såg hon alltjämt den
unge mannens krusiga mustascher.

I ett år hade hon kämpat på detta sätt alla dagar,
alla kvällar mot denna tilltagande förtrollning, mot
denna bild, som följde henne i drömmen, som
väckte hennes sinnlighet och oroade hennes nätter.
Hon kände sig fångad som ett djur i en snara,
bunden, kastad i armarna på denne man, som hade
besegrat, övervunnit henne blott och bart genom sina
mustascher och färgen på sina ögon.

Och nu, i denna kyrka, i Guds närhet, kände hon
sig ännu svagare, ännu mer övergiven, ännu mer
förlorad än hemma hos sig. Hon kunde icke be, hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free