Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
GTJY DE MAUPASSANT
Hon grep honom i armen, i det hon upprepade:
— Nej! Nej! Nej! Genast! Genast! Ni måste! Han
är här! Han är här! Här i kyrkan! Han väntar på
mig.
—- Vem är det, som väntar på er? frågade
prästen.
— En man ... som vill mitt fördärv ... som
kommer att taga mig, om ni icke räddar mig . . . Jag kan
icke fly längre för honom ... Jag är alltför svag . . .
alltför svag ... så svag ... så svag ... Hon kastade
sig på knä och snyftade: O, ha medlidande med mig,
min fader! Rädda mig i Guds namn, rädda mig.
Hon höll fast hans långa svarta röck, för att han
inte skulle kunna lämna henne. Han såg sig
ängsligt omkring åt alla håll, om icke någon skulle se
denna kvinna, som knäböjde för hans fötter.
Till sist förstod han, att han inte skulle slippa
ifrån henne, och sade:
— Res er upp. Jag har just nyckeln till
biktstolen på mig. Han stack ned handen i fickan och tog
upp ur denna en nyckelknippa, valde en av
nycklarna och gick hastigt fram till de små trähyddor,
ett slags själens soptunnor, i vilka de troende
tömma sin synder.
Då Georges gått omkring en stund i kyrkan,
återvände han till den plats, där han lämnat fru
Walter. Han blev förvånad över att inte se till
henne. Han trodde, att han tagit fel på pelare, varför
han gick fram till den sista och sedan tillbaka igen.
Hon hade således gått sin väg! Han blev överraskad
och ursinnig. Så inbillade han sig, att hon kanske
letade efter honom, och gick åter omkring i kyrkan.
Som han inte fann henne, gick han tillbaka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
