Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
GTJY DE MAUPASSANT
som vi skrevo tillsammans, »En afrikansk jägares
minnen», rättad och ändrad efter förhållandena.
Hon smålog. — Åh —- ja visst! Den passar mycket
bra. Efter att ha funderat en stund tillade hon: Jag
tänker på den där fortsättningen, som du skulle ha
skrivit då men som du . . . lämnade oskriven. Nu
skulle vi kunna skriva den. Det bleve en trevlig
serie, som skulle passa bra just nu.
Han svarade, i det han slog sig ned vid sin soppa:
— Ja visst! Nu finns det inte längre något hinder i
vägen, sedan den där hanrejen Forestier gått bort.
Hon svarade i häftig, kränkt ton: — Det där
skämtet är mycket malplacerat, och jag ber dig upphöra
med det. Det har redan pågått alltför länge.
Han hade ett ironiskt svar på läpparna, men i
detsamma lämnade man honom ett telegram,
innehållande en enda mening och icke undertecknat: »Jag
hade tappat huvudet, förlåt mig och kom klockan
fyra i morgon till Monceauparken».
Han förstod, och med hjärtat plötsligt uppfyllt
av glädje, sade han, i det han stoppade det blåa
papperet i fickan: — Jag skall inte göra det mer, min
kära vän. Det är dumt. Det inser jag.
Medan han sedan åt, upprepade han för sig själv
orden: »Jag hade tappat huvudet, förlåt mig och
kom klockan fyra i morgon till Monceauparken».
Följaktligen gav hon med sig. Det var liktydigt
med: »Jag ger mig, jag tillhör er, var ni vill, när ni
vill».
Han brast i skratt. Madeleine frågade: — Vad
skrattar du åt?
— Åh, ingenting särskilt. Jag kom att tänka på
en präst, som jag mötte i dag och som hade en
sådan lång näsa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
